I helgen var jag på en tyst reträtt. Jag slog av mobilen vid dörren. Det var en annorlunda upplevelse i en tid som annars är fylld av brus. Tystnaden är befriande och nästan obekväm i jämförelse med den dagliga vardagen.
Men när jag slår på mobilen efter helgens slut slås jag av en vägg med notifikationer. Dels det allmänna mediebruset: en av världens rikaste män, Elon Musk, har köpt upp Twitter, svenska influerare filmar blodiga människor i sin trappuppgång för att skapa content. Men också en uppsjö av kontakter som vill ha svar på mejl, Facebook-trådar, sms, telefonsamtal.
Vad är det som egentligen är så bråttom? Är alla ärenden så akuta att de inte kan vänta en eller två dagar?
En av berättelserna vi mediterade över i helgen var när Jesus lugnar stormen, från Markusevangeliet. Jesus ligger och sover i båten samtidigt som stormen härjar, tills lärjungarna i förtvivlan väcker honom. Då befaller han stormen att tystna, vilket den också gör.
Med tanke på allt som finns att göra på en båt under en storm kan jag tänka mig att lärjungarna blev någorlunda irriterade på att Jesus låg och sov. Jag undrar om det fanns människor på Jesu tid som tyckte att Jesus var lite av en latmask. Han sover, äter och umgås med människor i stället för att jobba.
Vad är det som egentligen är så bråttom?
— Edel Irén Lappin
Kanske var hans beteende vanligt för andliga ledare på den tiden. Eller kanske är det jag som är färgad av modernitetens krav på ständig effektivitet. Oavsett blir jag inspirerad av tilliten och lugnet det uttrycker. Tilliten att allting ligger i Guds händer och lugnet i att inte allt måste ske så fort som möjligt.
[ Ruth Nordström: Vårt behov av tystnad är enormt i den här kulturen ]
Det finns en annan Jesus-berättelse som uttrycker ett budskap i linje med detta. Två systrar, Marta och Maria, har Jesus på besök. Marta ordnar med middagen och stressar för att hinna allting i tid. Samtidigt sitter Maria vid Jesu fötter och lyssnar på honom. Marta blir till slut irriterad på systern och konfronterar henne med att hon inte hjälper till.
Jesus förmanar då Marta och säger att Maria har valt det som är viktigt, att sitta vid Jesu fötter. De flesta kan nog känna igen sig i Marta, som har tusen saker att göra och ingen som hjälper till.
Det känns så självklart, särskilt i vår tid, att det rätta att göra är att anstränga sig och skynda sig. Men även flitigheten har en gräns om arbetet till slut blir ett självändamål i stället för ett medel för att nå något större.
I en samtid där allt är högljutt och intensivt känns den typ av filosofi som Jesus förmedlar avlägsen. Men hade samtidens brus ersatts med lite mer tystnad och meditation hade kanske fler intagit en sådan position.
[ Edel Irén Lappin: Arbete är mycket mer än det som bidrar till statskassan ]
