Nu är det valtider! Nej, jag syftar inte på valet i Brasilien, Danmark eller i Israel utan på något mycket större än så – valet till gymnasieskola. I höst ska vår tonåring, som nyss hade blöjor och åt sötpotatispuré med händerna, välja gymnasium. Varje dag ligger det nya blanka broschyrer på vår hallmatta. Under höstkvällarna loggar vi in på digitala informationsmöten med pigga studievägledare som berättar om denna nya förunderliga värld som nu öppnas för oss.
Det finns 18 nationella gymnasieprogram, både yrkesprogram och högskoleförberedande. Utöver de nationella programmen finns det dessutom spetsutbildningar, International Baccalaureate (IB) där alla ämnen läses på engelska och som ger behörig till att söka till universitet som Oxford, Cambridge, Princeton, Harvard, Heidelberg och Sorbonne. Vidare finns lärlingsutbildningar, idrottsutbildningar, riksrekryterande utbildningar och så kallade särskilda varianter.
Vänner ur bekantskapskretsen ondgör sig över de många valen. Hur ska man tänka, är det ens möjligt för tonårshjärnan att sätta sig in i valen? Eller för oss föräldrar? Lägg till alla andra val – hemtjänst för skröpliga föräldrar, mobilabonnemang, elleverantörer och pensionsfonder.
När jag växte upp var utbudet av gymnasieprogram påvert.
— Ella Bohlin
Själv tycker jag det är något fantastiskt. Valfrihet – “bring it on” säger jag, för alternativet är inte bättre. När jag växte upp var utbudet av gymnasieprogram påvert. Det var ekonomi-, natur- eller samhällsprogrammet, florist eller möjligen barn- och fritidsprogrammet, ungefär så. Är det inte oerhört att det finns möjligheter att låta unga utvecklas inom specifika intressen som samtidigt ger behörighet till högskolan? Vilken styrka för Sverige! Tänk att få kompetens inom alla dessa områden.
[ Ella Bohlin: Det är inte lätt att vara kristen kristdemokrat ]
Visst dras gymnasieskolan liksom grundskolan med utmaningar, bland annat vad gäller kvalitet, finansieringsmodeller, betygsinflation och fördelningen av antalet platser på olika program. Här är det viktigt att myndigheter som Skolinspektionen får rätt förutsättningar till granskning för att se att lagar och regler som finns för verksamheten följs. Målet är ju att säkra barns och elevers lika rätt till god utbildning i en trygg miljö.
Gymnasievalet är inte det viktigaste valet i livet. Skulle det bli fel finns möjlighet att byta, det kan till och med bli en del av processen att hitta rätt i livet.
Så när tonårssonen drar i väg till boxningsträning sätter jag på en kanna te och plockar fram gymnasiekatalogen igen. Bläddrar, tittar på bilderna och läser om inriktningar och oändliga möjligheter. Vad sägs om klassisk grekiska, choklad och konfektyr, dansimprovisation, samisk matkultur, digitalt skapande, animation, grafisk kommunikation eller robotteknik? Låter det inte alldeles, alldeles underbart?
[ Ella Bohlin: Jag kunde inte leva i nuet - det gjorde för ont ]
