Det var befriande att höra orden från nyutnämnde justitieministern i Agenda (23/10): “Det finns en risk”. Självfallet handlade åtskilligt om kriminalitet, gäng och skjutningar – valrörelsedebatternas ständigt återkommande huvudtema.
Nu stod Gunnar Strömmer (M) med vänlig blick och lugnt sinne, fylld av erfarenhet och tillstod, att “det finns en risk.” Kanske kände åtskilliga i vårt land ett mått av lugn. Kanske var det ännu fler som andades ut när Tidöavtalet blev känt: äntligen får vi stopp på …
Partiledare och journalister räknade upp alla nedskrivna insatser som nu ska stoppa brottslighet – avlyssning, visitation, utvisning etcetera. Vilken regering Sverige än hade fått hade det krävts nya löften för att möta människors förväntningar och för att kväsa så mycken otrygghet som möjligt. Och det finns säkerligen många stenar i stora rösen som kan och kanske måste vändas.
Men den hårda tonen fanns inte hos justitieministern. Strömmer strök under att rättstryggheten ska gälla och att Kristerssonregeringen ständigt måste se upp, så att demokratins högsta värden inte kränks. För någon!
[ Frida Park: En regering där Åkesson fått den stora vinstlotten ]
Många verkar tro att ett regimskifte i sig sopar gatan ren från brottslighet och att banden till fredliga gatan kan klippas. Men måste vi inte ur den där exklusiva nationella individualismen som vi fastnat i? Sverige klarar sig inte utan många, många invandrare!
Hjälp familjer, hjälp den ensamma föräldern! Det är den bästa brottsförebyggande medicinen.
— Alf Svensson
Vi får nu och då se statistik som dokumenterar att vårt land har alldeles för många äldre individer i relation till den yngre befolkningen. (Det låter ofta som om det vore 80-åringars fel att det inte fötts de barn som nu ska behövs på arbetsmarknaden). Det måste vara regeringens största uppgift att arbeta för att ett “vi och dom”-samhälle inte får näring. “Det finns en risk.”
När våra barn gick på “fyraårskontroller” kontrollerades det om barnet kunde gå på en rak linje. Det hade allt varit något sent att kontrollera detta vid mönstringen. Kanske kan förskolan tillsammans med vården kontrollera både barnets balans och hälsa i både kropp och själ och hemmiljö?
[ 12 teologistudenter: Tidöavtalets svek mot utsatta är ett svek mot Jesus själv ]
Hur kan vi tro att elever som stämplats som misslyckade, som krånglat för att komma loss från vanmakt, ska klara av balansen ute i samhället? Det hade behövts förebyggande insatser långt tidigare. Dessa borde regeringen satsa på!
Hjälp familjer, hjälp den ensamma föräldern! Det är den bästa brottsförebyggande medicinen. De första tre åren, då barnen ska kunna känna sig trygga och säkra, anknyta till någon, är en av hörnstenarna för livsbygget. Familjen! Föräldrars ofrånkomliga ansvar! Och så skolåren!
Människan ser bara en del, säger Skriften. Och det kan vetenskapen bevisa om så skulle önskas. Därför finns det alltid en risk. Det “finns en risk” också med Tidöavtalet, sa Strömmer!
[ Gudrun Brunegård (KD): Vi slaktar inget bistånd - vi gör det mer effektivt ]
