Jag var ung pastor i Jämtland och blev inbjuden till den återträff som blåsorkestern från 1960-talet hade i vår kyrka. 15 till 20 män som var unga och aktiva i församlingen fyrtio år tidigare var samlade. Goda minnen från en svunnen tid delades. Värmen mellan vänner som växt upp tillsammans var påtaglig.
De gick varvet runt och berättade om sina liv. Jag lyssnade på deras smärta och glädje. På min väg hem efteråt dröjde en sorgsen känsla kvar i mig. Av alla som var med, framgick det att bara en liten handfull fortfarande var aktiva i en frikyrkoförsamling.
I förra veckan presenterades forskningsrapporten Kristen tro på glid? Den undersöker vad som händer med de som varit aktiva i kyrkan som unga och vart de tagit vägen på väg in i vuxenlivet. Av de som en gång bekänt en tro och döpts är ett grovt estimat att cirka 60 procent är kvar.
Det är en tro formulerad för vuxenlivet som är bristen.
— Öyvind Tholvsen
Mitt möte med en mycket begränsad grupp aktiva från 1960-talet 40 år senare, antyder ännu sämre siffror. Utmaningarna att få med sig unga in i vuxenlivet är med andra ord inte nya. Jesu liknelse om sådden i Matteus 13 säger oss också att vi inte ska vara överraskade av detta. Likafullt är det en sorg varje gång någon lämnar gemenskapen och kanske också tron. Vi behöver lyssna till deras berättelser.
Församlingen har en huvudentré där människor välkomnas in under trevliga former. Men vi har också en bakdörr där människor smyger stilla ut. Det gäller nu, och det har varit så länge.
Vi hörde det i sommar. Lika inspirerande som det var att lyssna till Sebastian Staksets sommarprogram om hans väg in i tro och kyrka, var det smärtsamt att lyssna när Pär Lernström och Emanuel Karlsten berättar om deras väg ut ur frikyrkan i sina program.
När vi tar till oss rapporter på detta tema är det viktigt att vi inte tänker att detta är något som enbart ska hanteras av våra ungdomsledare. Problemet är ett vuxenproblem och inte främst ett ungdomsproblem. Det är en tro formulerad för vuxenlivet som är bristen.
[ Lovsång klart viktigast för ungas tro ]
Kanske är din roll som förälder till dina barn som är 20 eller 30 år lika viktig som tonårsförälderns. Hur vi som är 50 eller 65 år är förebilder och stödjer yngre vuxna kan bli avgörande för att fler ska stanna kvar i tro och kyrka.
Färre bibelskolelever än väntat säger att mamma och pappa har haft störst betydelse för deras tro, enligt en studie som Roald Zeiffert publicerat. Men tänk om dessa i sin återträff om 40 år berättar att de är kvar i tro och församlingsliv. Kanske skulle de säga att det mest avgörande för att de är kvar, just är mammor och pappor antigen de är biologiska eller av det andliga slag som Paulus nämner i Första Korintierbrevet 4:15.
[ Frida Park: Typiskt svenskt att lovsång är viktigare än mamma ]
