När Liberalernas partiledare Johan Pehrson för första gången äntrade den stora scenen i Almedalsparken i somras introducerade Liberala ungdomsförbundets vice ordförande Erik Berg honom som “killen vid grillen”. Genom valrörelsen såg vi hur Johan Pehrson liksom snubblade fram i en skrynklig linneskjorta med en varmkorv i en hand och en mikrofon i den andra.
I Socialdemokraternas valfilm från 2018 syntes en leende Stefan Löfven vid en korvkiosk för att beställa en korv med bröd.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch hade en falukorv i handväskan under hela sin valturné genom landet. Den visade sig mycket “instagramvänlig” och åkte fram på torgmöten, medlemsmöten och i tv. Dock var det något oklart vad den egentligen skulle symbolisera. De stigande matpriserna? Landsbygden? Inflationen? Familjegemenskap? Eller rent av Sverige som land?
Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson har ofta återkommit till sin förkärlek till korv, stark korv med chili. Han ska även ha varit på “korvresa” genom Sverige under förra året. Ulf Kristersson har på sitt Instagramkonto synts med en varmkorv i näven.
Men varför denna fixering av våra politiker vid korven?
Det handlar i grund och botten om äkthet, att visa upp en bild av att vara precis som alla andra. För våra politiker vet att det värsta som kan hända är att väljarna ser politiken som elitistisk, något som straffar sig. Det handlar om en önskan och strävan efter att vara autentisk. Se på mig! Jag är bonusförälder, småbarnsmamma eller fotbollsfarsa som jäktar hem efter jobbet och inte hinner inte laga ordentlig middag.
Men vän av ordning måste ändå fråga om korven verkligen kan stå för det “rejäla” och ärliga. En varmkorv har ett köttinnehåll på lite drygt 50 procent. Hälften är alltså något annat. Lägg till att djurproduktionen står för nästan 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Snälla politiker – ge oss något mer att bita i, inte bara processad färdigtuggad föda.
— Ella Bohlin
“Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till”. Citatet brukar tillskrivas den tyske statsmannen Otto von Bismarck.
Attribut i politiken kan absolut fungera men det finns också en risk att de skymmer sikten för de verkligt stora frågorna. Just nu har Sverige stora utmaningar inom sjukvården med långa vårdköer, vi står mitt en klimat- och energikris och Ryssland blir alltmer aggressiva i sin krigföring mot Ukraina. Så snälla politiker – ge oss något mer att bita i, inte bara processad färdigtuggad föda.
I sammanhanget är det därför befriande att talmannen och trädgårdsfantasten Andreas Norlén valde att bjuda partiledarna på egenodlade, koldioxidneutrala tomater vid talmansrundorna som inleddes i förra veckan.
