Sverige befinner sig i limbo. Valdagen är över, alla medborgare har fått säga sitt, Det blev fördel för Ulf Kristersson, men marginalerna var små.
Många av dem som röstat på något av de partier som återfinns på Kristerssons sida önskar förändring. De vill “få slut på skjutandet” eller “få ordning på sjukvården” för att ta ett par autentiska exempel från intervjuer. Sverige har nu haft åtta år av skiftande allianser och sittande regeringar har inte alltid ens fått igenom sina egna budgetförslag. Lägg därtill ett jämviktsläge som givit enskilda riksdagsledamöter ett stort handlingsutrymme för egna agendor och flera symboliska misstroendeomröstningar så framstår väljarnas svårighet i klart ljus. Vem skall avkrävas ansvar för vad?
I den alldeles nya boken Party realignment in Western Europe (Hagevi, Blombäck, Demker, Hinnsfors och Loxbo) har vi undersökt om de ideologiska avstånden mellan partierna har ökat eller minskat sedan 1970. Men vi har också undersökt om den politik som genomförs speglar det som sagts före valen. Resultat pekar på att globaliseringen av europeisk politik har minskat de västeuropeiska partiernas ekonomiska manöverutrymme när de hamnar i regeringsställning.
Större avstånd alltså och ändå likartad politik.
— Marie Demker
När globaliseringen ökar under 1980- och 1990-talet minskar skillnaderna mellan de olika alternativens ekonomiska politik, alltså oavsett om regeringarna har olika färg. Partierna kan inte följa upp sin ideologiska retorik i valrörelserna, ideologin får inte genomslag i regeringsställning. För att profilera sig driver partierna i stället kulturella och nationella frågor som rör religion, invandring, kriminalitet eller normkritik. Och den här kulturella politiska dimensionen ökar snarast det ideologiska avståndet mellan partierna. Större avstånd alltså och ändå likartad politik.
Samarbetet mellan etablerade partier ökar heller inte – snarare tvärtom. Generellt minskar faktiskt konsensusbesluten i de västeuropeiska parlamenten. Men en ny agenda skapas i stället utrymme för nya frågor och nya partier.
Partier som driver frågor kring religion, nationalism, språk och normer fångar upp väljarna som i sin tur får allt fler alternativ att välja mellan. Partier som Nyans eller Feministiskt Initiativ attraherar vissa målgrupper och partier som Sverigedemokraterna eller Alternativt för Sverige attraherar andra. Med många partier, flera ideologiska dimensioner och globaliseringens begränsning blir manöverutrymmet litet för alla regeringar. Risken är därför stor att förändringen uteblir. Även om vi får en annan statsminister.
[ Marie Demker: Borde vi egentligen tänka på klimatet i stället? ]
