I början av 1980-talet genomförde jag ett av mitt livs stora projekt. Jag doktorerade då i statskunskap vid Stockholms universitet. Det var före datorernas och internets tid och man jobbade med IBM skrivmaskiner, pressklippsarkiv, folkrörelsearkiv och riksdagstryck. Min professor var Olof Ruin, fortfarande aktiv i politiska debatten. Vi diskuterade inriktningen och beslutade att jag skulle skriva avhandling om varför Sverige fick fri abort 1974.
Jag gick igenom i stort sett allt som skrivits och sagts i Sverige om abort under hela 1900-talet fram till 1974. Jag genomförde också ett stort antal intervjuer med de personer som arbetade fram den nya svenska abortlagen. Jag disputerade i januari 1984. Alla visste att jag var med i svenska pro-life-rörelsen men universitetet berömde mig för att jag i avhandlingen visade en vetenskaplig objektivitet i förhållande till studieobjektet.
1974 var det samvetsfrihet i riksdagen, vid omröstningen fick varje riksdagsledamot rösta i enlighet med sitt samvete, det var inte någon partipiska. Det medförde till exempel att flera socialdemokratiska broderskapare röstade nej till den nya lagen. Inom folkpartiet var det både ett antal ja-röstare och nej-röstare. Moderaterna röstade nästan enhälligt nej. Kristdemokraterna var då inte med i riksdagen, men stod för ett nästan totalt abortförbud, som var den allmänna kristna uppfattningen vid den tiden, ungefär den hållning som Kristna Värdepartiet står för idag.
Att fokus var att förebygga och minska aborterna fanns det en samsyn kring, annat är det i dag.
— Stefan Swärd
Man bör också komma ihåg att 1974 beslutade man om fri abort upp till den 12:e graviditetsveckan, inte till den 18:e veckan som det är idag. Att fokus var att förebygga och minska aborterna fanns det en samsyn kring, annat är det i dag.
[ Frida Park: Abortpiskan viner hårt i Kristdemokraterna ]
Jag tänker på 1974 när jag läser om den erfarne och luttrade KD-politikern, den svenskkyrklige Lennart Sacrédeus. Han har bedrivit en personalvalskampanj för att bli invald i riksdagen från Dalarna. I ett flygblad skrev han: “med 37 000 aborter/forsterfördrivningar varje år ligger Sverige på betydligt högre tal än våra nordiska grannländer, sett till befolkningens storlek. Mer kan göras i form av stödinsatser och adoptioner för att välkomna det ofödda barnet till livet”. Sacredeus har fått dra tillbaka sin kandidatur efter kraftig kritik, inte minst intern i KD, som Frida Park skrivit i en ledare.
Men jämfört med 1974 är dessa formuleringar helt okontroversiella. Och även en mycket abortliberal person borde hålla med om att det är bra att minska antalet aborter. Men så får man tydligen inte säga i Sverige år 2022, i varje fall inte om man vill sitta i riksdagen. Vi borde få tillbaka samvetsfriheten från 1974 och ett betydligt högre tak i vad man får tycka i grundläggande värdefrågor.
[ Lennart Sacredeus drar sig ur riksdagsvalet efter abortutspel ]
