Det finns en balansakt som varje människa ägnar sig åt med större eller mindre framgång och det är balansgången mellan lust och plikt. I grunden är vi alla luststyrda. Små barn bryr sig inte om vad klockan är om de leker en rolig lek. Inte heller vill de äta på kommando bara för att maten råkar vara klar. Nej, det är lusten som styr från början av våra liv.
Men så knackar plikten på dörren. Det brukar hända kring skolstart. Hur lustfyllt det än är att börja i skolan så inser alla skolbarn förr eller senare att man inte bara får gå i skolan, man måste. Det är lag på det. De flesta föräldrar brukar till sist hamna i ett samtal med sina barn om att livet inte bara handlar om vad man vill utan om vad man måste.
Man kan lura sig att tro att om man bara gör det man har lust till så blir livet toppen. Men så funkar det inte. Den som bara följer sin lust och aldrig gör något man inte “känner för” kommer i tidens längd att känna för allt mindre. Att bara följa sin lust leder inte till lycka utan till leda. Och tvärtom: Den som bara är driven av plikt kommer att tappa glädjen och bli bitter. Några av oss har en tendens att luta oss för mycket mot plikten medan andra gör samma sak mot lusten. Nyckeln är balansen – vi behöver både lust och plikt för att må bra!
Runt mig ser jag två återkommande exempel på vår tids brottning med lust/plikt-balansen. Är det inte oviljan att ikläda sig den dubbla upplevelse av både lust och plikt som gör att många unga tvekar inför ett giftermål? Man vill bara ha lusten, inte plikten. Problemet är att den som ständigt försöker undkomma plikten också kommer att tappa lusten.
Ska jag dricka kaffe och mata änder resten av livet?
— Niklas Piensoho
Även svårigheten många har med att acceptera att de blivit pensionärer. Plötsligt har man inte längre några förpliktelser. Efter den inledande lättnaden över att slippa lönearbetet infinner sig snart en känsla av tomhet och frustration. Ska jag dricka kaffe och mata änder resten av livet? Alla människor behöver stå under något som förpliktigar och alla behöver få göra något som man har lust till.
[ Niklas Piensoho: Vårt uppdrag är inte att förkunna undergång ]
Men det är lusten som är grundläggande. Så länge man kan hitta tillbaka till lusten kan man underkasta sig krävande förpliktelser. Tänk bara på en idrottare. De kan leva med starka restriktioner kring kost, träning och hälsa så länge de har den grundläggande drivkraften. Men när de tappar lusten finns det inte längre kraft att bära plikten. Samma sak gäller i arbetslivet. Och familjelivet och församlingslivet. Kort sagt – du behöver vara rädd om den grundläggande lusten och glädjen i livet.
Men kom ihåg – om du inte låter lusten kombineras med plikten är risken stor att du kommer att känna dig mer och mer blasé. Lust och plikt behöver gå hand i hand för att vi ska må bra!
[ Niklas Piensoho: Det finns skäl för oss att be om ursäkt ]
