Brottsligheten sägs enligt trovärdiga undersökningar för första gången vara svenskarnas viktigaste samhällsproblem. Vad är det som hänt? En titt på Brottsförebyggande rådets statistik visar att det dödliga våldet i relation till invånarantal är lägre i dag än under 1990-talet och ända fram till de första åren av 2000-talet. Och generellt har brottsligheten i vårt land inte ökat. Men vilka frågor medborgarna tycker är viktiga bestäms i ett intrikat samspel mellan politiska aktörer, opinionsbildare, myndigheter, medier och egna erfarenheter.
Medierna har en viktig roll men det har också de politiska partierna. Medierapporteringens ökade tempo och konkurrens från nya kanaler och medborgarnas minskade egna engagemang i partierna ger bränsle åt populism och ytlighet i det offentliga samtalet. Och sedan några år har blåljusjournalistik och vad forskningen kallar “straffrättslig populism” ändrat kriminalpolitikens fokus.
Det är inget tvivel om att det skjutvapenvåld som benämns “gängskjutningar” har varit förutsättningen för den förändrade politiska dagordningen. Och det är heller inget tvivel om att just detta hänsynslösa våld, om än inte så nytt som det ibland framställs, är av en annan omfattning än tidigare.
[ Ulf Kristersson: Kristendomen har en särställning ]
Men hur är det med “viktigaste”? Vid en närmare titt är det fyra av tio svenskar som nämner lag och ordning/brottslighet som den viktigaste frågan (SOM-undersökningen från Göteborgs universitet). Och det är framför allt bland män och bland dem över 65 år som brottsligheten är det viktigaste frågan. Bland kvinnor är sjukvård lika viktigt och bland dem under 35 år är integration och klimat lika viktigt som brottslighet. I praktiken finns det ett antal breda, ofta välfärdspolitiska, frågor som majoriteten av väljarna år efter år sätter högst upp på sin dagordning. En välkänd problematik är dock att internationella förhållanden, utrikespolitik och globala frågor aldrig lyckas få fäste i valkampanjen.
Generellt har brottsligheten i vårt land inte ökat.
— Marie Demker
Och ändå är vi, mer än förr, en del av en global ordning. Kriget i Ukraina och sanktionerna mot Ryssland sätter avtryck i svensk migrations- och energipolitik. Högerextrema ledare i EU och andra länder sätter fokus på behovet av skydd för kvinnors och minoriteters rättigheter. Och hungern på Afrikas horn, hettan i Indien och bränderna i Sydeuropa pekar entydigt ut klimat och miljö som en för mänskligheten existentiell fråga.
[ Elisabeth Sandlund: 2022 års valboskap stavas pensionärer ]
Har vi ett politiskt ledarskap med förmågan att möta dessa för vårt samhälle verkligt avgörande frågor? Eller har vi ett ledarskap som snarare söker omedelbar bekräftelse från sina fans? En central fråga för var och en på valdagen den 11 september.
