För några veckor sedan tillsatte regeringen en utredning som ska ge förslag på en nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige. Utredningen väntas bli klar nästa år.
Jag har ett förslag, alldeles gratis, för att stärka judiskt liv: krångla inte till det för Sveriges judiska skolor. Men det är precis vad regeringen planerar att göra genom att införa nya regler för skolor med konfessionella inslag, något som Judiska centralrådet har haft starka invändningar emot.
Enligt Judiska centralrådet skulle regeringens föreslagna definition av konfessionella inslag göra det mycket svårare att driva skolor med judisk profil. Trots att efterfrågan inte saknas och att Hillelskolan, en skola i Stockholm med judisk inriktning, till och med tvingas tacka nej till judiska elever för att det inte finns tillräckligt med platser.
Regeringen verkar helt sakna förståelse för judisk kultur och judiskt liv, och den utgår från en kristen majoritetssyn på religion. Dels missar svenskar lätt alla de kristna inslagen i svenska traditioner som Lucia och julfirande, bara för att de är så vana vid dem. Dels firas judiska och kristna helger på olika sätt. I princip alla judiska helger högtidlighålls genom att man säger en bön över ljus eller bröd. Men enligt regeringens definition skulle det kunna bli problematiskt då bön nämligen kopplas ihop med trosbekännelse eller predikan, och därför skulle det innebära att undervisningen skulle ses som konfessionell.
Trots att bönerna inte är det minsta laddade inom judisk kultur – oavsett om man är ateist, agnostiker eller tror på Gud. Det är ungefär lika laddat som att sjunga sånger om Lucia, något som de flesta svenska skolbarn gör – oavsett om de ser Jesus som sin frälsare eller inte. Dessutom är gränsen mellan “troende” och “icke-troende” inte alls lika knivskarp inom judendomen som den är inom kristendomen.
“Att juda” kan exempelvis vara att tända ljusen på shabbat
— Naomi Abramowicz
Kulturskribenten Natalie Lantz beskriver skillnaden mellan kristen och judisk tradition väl: “I stället för att i sitt inre uppleva något slags ‘judisk tro’, ligger det judiska i stället i det man gör; man judar, helt enkelt” (Expressen 14/7). Lantz använder sig av ordet “juda”, ett uttryck som har myntats av Lars Dencik, professor emeritus i socialpsykologi.
[ DO kritiserar etableringsstopp av konfessionella friskolor ]
“Att juda” kan exempelvis vara att tända ljusen på shabbat, att sjunga bordsbönen efter maten, säga bönen över brödet, äta matzah på pesach eller att använda svenskjudisk slang. Flera av dessa praktiker skulle försvåras om regeringens förslag blev verklighet.
Om regeringen verkligen vill stärka judiskt liv i Sverige kan den sluta upp med att försöka göra det svårare för skolbarn att “juda”.
