Dagens Nyheters granskning av religiösa miljöer där hbtq-personer på olika sätt har farit illa och/eller utsatts för omvändelseförsök är på många sätt beklämmande läsning.
För det första på grund av de enskilda personernas vittnesmål om hur de blivit sårade och inte kunnat samtala öppet om vad som för dem varit en ärlig brottningskamp.
För det andra vittnar några av de svar som kommer från i synnerhet kristna ledare om ett behov av att vara ödmjuk inför det faktum att även om Gud kan gripa in gör han inte alltid det. Och precis som i andra brottningskamper i livet, vare sig det är på det sexuella området eller på andra, kan dessa komma att fortgå resten av livet. Det finns ingen “quick fix”. Uttalanden, förutsatt att de är korrekt återgivna, att: “Om ett år så kommer vi att skratta år det här. Vi kommer kunna prata om det som ett minne blott”, riskerar att skada mer än de hjälper.
En som har skrivit och talat mycket om sin egen personliga kamp i skärningen mellan kristen tro och attraktionen till personer av samma kön, och som landat i en klassisk kristen förståelse, är den brittiske författaren Sam Allberry. I en kommentar till Netflix-serien Pray Away från 2021 konstaterar han att “vi är alla brustna i vår sexualitet […] Det finns ingen heterosexuell person som jag har träffat som inte är fallen i sin heterosexualitet. De jag känner som är lyckligt gifta har fortfarande frestelser, de brottas fortfarande med att vara rena. Så tanken att om vi bara kan göra människor heterosexuella och då blir det okej, är teologiskt förvrängd.” All kristen helgelse och lärjungaskap innebär ett kors. Därför är församlingsgemenskapen så viktig.
Varje tid kommer alltid med nya utmaningar och friktionsytor
— Jacob Rudenstrand
För det tredje är både DN:s och Aftonbladets tidigare granskning en påminnelse för kristna som vill vara trogna Bibelns undervisning om mänskligt samliv att vi inte kan undvika frågorna kring hbtq. Varje tid kommer alltid med nya utmaningar och friktionsytor. Strategin att inte studera, undervisa och tala om dessa frågor är en återvändsgränd – kraven att rätta in sig i det kulturellt acceptabla ledet kommer inte att upphöra. Liksom de första kristna avkrävdes vördnad för alla gudomligheter väcks kraven i dag på att hedra alla identiteter.
[ Det säger partierna om omvändelseterapi ]
För det fjärde illustrerar DN:s premiss – att det är främst bland konservativa religiösa grupper som det sker oönskade påtryckningar på människor i fråga om sexualitet och könsidentitet – en inkonsekvens. Inom hbtq-rörelsen finns progressiva predikanter som för fram en trans- och queerideologi där sexualiteten och könet är flytande, och som har lett till att unga människor gjort irreversibla kirurgiska ingrepp. Knappast någon politiker som nu för fram krav på kyrkorna har påtalat detta.
