Gästkrönikor

Tänk om det skulle visa sig att konfessionella skolor är bäst?

Är man så rädd för allt religiöst att man automatiskt vill förbjuda? skriver Alf Svensson.

Vet opinionsbildare och politiker vad man själva menar med “konfessionella friskolor”? Det har jag faktiskt svårt att tro. Kan inte någon be Pehrson, Dadgostar, Strandhäll och Ekström redovisa vad de är så rädda för? Tror man rentav att det finns friskolor som, bildligt talat, trattar på eller bankar i stackars elever en kristen tro? Tror man att de “konfessionella friskolorna” indoktrinerar tron på att jorden skapades på kortare tid än vad Darwin tror, som inte tror att jorden skapades?

För det kan väl inte vara så att man i vårt sekulariserade rike är så rädda för allt som kan antyda eller relateras till religiositet, att man automatiskt får förbudstankar i sinnet? Så fort man ser eller hör ordet “konfessionell”?

Tron på objektiviteten, i skolans värld, måtte väl ha dött ut. När skolan, i synnerhet på 1960-talet, skulle ha det östtyska skolsystemet som modell och presenteras som värdeneutralt och objektivt, då drömde man om det omöjliga, om det etiska vakuumet. Och det finns förstås inte!

Själv har jag, som miljontals andra svenska elever, gått i konfessionell statlig småskola och folkskola och i en realskola och ett gymnasium som började skoldagen med morgonbön som så småningom blev morgonsamling (ibland förfärligt tråkiga halvtimmar). Jo, vi sjöng Din klara sol går åter upp och Den blomstertid nu kommer och alla möjliga glimrande poetiska strofer eller versar skrivna av våra bästa skalder.

Om lärare i dag eller på avslutningsdagen skulle ta sig för något dylikt fick väl justitieministern och andra förmyndare ännu mer att göra, kan man tro.

Och tänk om det skulle visa sig att den “konfessionella friskolan” är bäst på att ge flickor och pojkar etisk vägledning för livet!

—  Alf Svensson

Finns det någon som någon gång sett någon lärare spänna blicken i en elev och säga: “Nu måste du tro att Jesus är Guds son, annars åker du ut och får gå i en annan skola.” Om, om, om detta eller några parallella krav tutats ut från kateder och lärare och skolledning så: Stäng skolan! Muslimska friskolor ska självfallet också hålla sig borta från indoktrinering!

Men det kan väl inte vara så att friskoleförbjudarna vill att dagens elever ska berövas svensk kulturhistoria?

Det ter sig helt ogörligt, vill jag påstå, att förstå författare som August Strindberg utan att komma in på konfessionellt tankegods. Och Bibeln med alla bilder och berättelser, ord och uttryck, den kan ingen normalt funtad skolledning på riks- eller lokalnivå utesluta och samtidigt bli betraktad vara rätt funtad.

Och tänk om det skulle visa sig att den “konfessionella friskolan” är bäst på att ge flickor och pojkar etisk vägledning för livet! Bäst på att lära elever att skilja på mitt och ditt. Bäst på att stå upp för allas lika och okränkbara värde. Bäst på att skapa intresse för omsorg. Då kunde det rent av vara lämpligt för många som vistas på Helgeandsholmen att gå en preparandkurs på en “konfessionell friskola”. Ja, det tror jag egentligen vore bra för oss alla. I en demokrati krävs en värdegrund förankrad i kristen etik och västerländsk humanism.

Fler artiklar för dig