De svenska reaktionerna på den amerikanska Högsta domstolens slopande av Roe mot Wade-prejudikatet blev de väntade. Nästan unisont fördömande från det offentliga Sverige och spekulationer om såväl den amerikanska demokratins undergång som regelrätt inbördeskrig.
I partipolitiken utbröt – trots att alla partier står bakom svensk abortlagstiftning – smärre panik. Kristdemokraterna formulerade ett “abortkontrakt” där alla partiledare skulle intyga att de tycker som de tycker. Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet öppnade för grundlagsändring för att skydda aborträtten.
Det är tragikomiska reaktioner, talande för svensk politisk kultur. Vår samhällsdebatt är fixerad vid politik som lösning på alla samhällsproblem. Att något kan vara negativt tas nästan alltid till intäkt för att det borde förbjudas. Medan sådant som ses positivt ofta föreslås bli obligatoriskt, eller i alla fall offentligt finansierat. Det är en beklämmande politisering av livet.
Huruvida abort är rätt eller fel, oproblematiskt eller olyckligt är moraliska frågor. Inte politiska. Att se problem med ett högt antal aborter är inte det samma som att vilja förbjuda dem. Att mycket högt värdera den gravida kvinnans rätt att fatta beslut om sitt foster är inte det samma som att vilja slopa alla abortgränser.
[ Frida Park: Ordningsfråga till Ebba Busch ]
Ändå är det nästan bara den politiska regleringen som diskuteras. Det mest grundläggande – synen på livets början och slut – lämnas därhän. Som Joel Halldorf klokt påpekade på Expressens kultursida nyligen är det märkligt att vi gärna diskuterar etiska aspekter på kändisars livsstil, men inte aborter.
I en sådan diskussion är politiska “abortkontrakt” eller panikändringar av grundlagen inget värda.
— Markus Uvell
Politiken kan aldrig inrymma hela det moraliska perspektivet på samhällsfrågor. Den är i bästa fall en juridisk kodifiering av praktiska aspekter på moralfrågor, i värsta fall ren folkuppfostran. De moraliska valen görs inte i riksdagen, utan av enskilda människor.
[ KD-politiker får lämna uppdrag efter abortuttalande ]
Att en handling kan vara problematisk innebär inte att den bör förbjudas. Förbud är ofta ineffektiva och leder lätt till nya problem. Just det är ett vanligt argument mot abortförbud: det skulle leda till fler farliga illegala aborter. Det är ett bra argument och ett fullgott skäl för att abort bör tillåtas.
Samtidigt berör det inte kärnfrågan: Under vilka förutsättningar är det rätt att släcka ett liv? I en sådan diskussion är politiska “abortkontrakt” eller panikändringar av grundlagen inget värda.
Politiska företrädare är förstås i sin fulla rätt att föreslå vilka konstigheter de vill. Men de bör inte inbilla sig att detta är vad den moraliskt svåra frågan om aborter handlar om. Och kanske vågar man hoppas att någon av dem skulle vara ärlig nog att erkänna det.
