Jag minns att jag på min första Evangeliska frikyrkans årskonferens för mer än tjugo år sedan gick stapplande fram som ung pastor och begärde ordet. Kyrkoavgiften var tema och jag frågade om vilka villkor staten ställde för att samfundet skulle få denna möjlighet. Svaret som efter lite research kunde ges var betryggande. Det fanns inga andra villkor än att man var ett registrerat trossamfund som beskrivs som en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Och att hjälpen får lämnas endast till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på, och är stabilt och har egen livskraft.
Snart kan regering och riksdag ta oss ett steg bakåt mot det Sverige som vi nyss lämnat: Vi får en kyrka med privilegierad status framför trossamfund.
Lite i skymundan föreslår regeringen en försämring i balansen mellan trossamfunden i Sverige. Ett gediget utredningsarbete gjordes 2018 som handlade om att skapa demokrativillkor för de bidrag på cirka 100 miljoner kronor som Staten varje år ger till trossamfunden. Att definitionerna ovan behöver ses över har jag förståelse för.
Lite i skymundan föreslår regeringen en försämring i balansen mellan trossamfunden i Sverige.
— Öyvind Tholvsen
Men nu kommer ett mycket stort tillägg som utredningen inte alls berörde. Regeringen föreslår att samma villkor som ska gälla för statens bidrag till trossamfunden också ska gälla för de pengar som trossamfundens egna medlemmar ger via kyrkoavgiften.
[ Elisabeth Sandlund: Hot om indragna bidrag stoppar inte lagbrott i religionens namn ]
Det innebär att om en företrädare för en församling missköter sig kan hela samfundet komma att bli av med inte bara statsbidraget, utan alla de pengar som staten har lovat att förmedla till dessa samfund från deras egna sympatisörer i religionsfrihetens namn. 2020 förmedlade staten totalt 391 miljoner kronor genom avgiftshjälpen. Åtgärden är inte proportionerlig och har väldigt lite med demokrati att göra.
Detta sker utan att det utretts gentemot denna ordnings egentliga syfte när den infördes år 2000: Att skapa en jämlikhet mellan alla trossamfund i Sverige. Nu inför staten en slags löpande godkännande av trossamfund som upplevs illa genomtänkt och som inte ska gäller det största av samfunden, Svenska kyrkan.
[ Kristina Patring: Regeringens lagförslag är en skandal ]
Kyrkoavgiftshjälpen har under 22 år gett trossamfunden jämlika förutsättningar att finansiera sitt arbete. I tillit till att staten inte lägger sig i vårt inre liv, har vi gett den makt över en del av våra egna inkomster.
Bryter inte just regeringen mot sin egen formulering om att “bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”? Lika mycket som ett demokratiskt Sverige behöver en fri press, fria universitet utan politiskt styrd forskning och ett fritt kulturliv behöver vi också ett fritt civilsamhälle med fria kyrkor som inte behöver leva med hot om indragna gåvor som de själva skaffat sig i tillit till statens grundläggande värdering om religionsfrihet.
