Sverige brukar betraktas som ett jämställt land. Föräldraförsäkringen som ger både mamma och pappa rätt till lika många dagar i föräldrapenning har funnits i snart 50 år, löneskillnaderna mellan män och kvinnor har faktiskt minskat och kvinnor utgör nu 60 procent av de studerande på universiteten.
Men när det kommer till ägande, finansiell styrka och fördelning av kapital ser det rent bedrövligt ut. Enligt stiftelsen Allbright sitter i dag män på 91 procent av alla ordförandestolar i börsnoterade bolag. Kvinnor har visserligen klivit in i styrelserummen, de arbetar hårt men får inte del av ägandet. Av riskkapital inom tech gick år 2020 endast en procent till bolag grundade av kvinnor, en ynka procent, av närmare 44 miljarder kronor(!).
Inte heller när det kommer till sparande är vi jämställda. Kvinnor sparar generellt mindre än män. Finansinspektionen har på uppdrag av regeringen tagit fram förslag på utbildningsinsatser med kvinnor som särskild målgrupp. De föreslår bland annat att grundskolan ska lära ut mer om långsiktigt sparande och att nya läromedel som behandlar ämnet ska användas.
Jag är övertygad om att en mer jämställd fördelning på området gynnar samhällsutvecklingen i stort.
— Ella Bohlin
Det kan vara en utmärkt idé. Åtgärder som kan bidra till mindre skillnader i finansiella kunskaper är centralt för att skapa lika förutsättningar för både kvinnor och män. Även kvinnors ställning i näringslivet måste stärkas. Jag är övertygad om att en mer jämställd fördelning på området gynnar samhällsutvecklingen i stort.
Problemet är dock motiven bakom. Ofta tycker jag mig höra att det viktigaste är att en kvinna inte är ekonomiskt beroende av en man. Ekonomisk frihet – varför är det ofta likställt med frihet från någon annan? Destruktiva och våldsamma relationer är klokast att lämna givetvis.
[ Frida Park: Kristna var först med feminism ]
Men som par i ett fungerande förhållande måste grundinställningen vara att det finns en ömsesidig vilja att stötta varandra. Ekonomisk frihet att leva och forma livet tillsammans, kanske resa, investera i ett techbolag eller byta inriktning och börja studera mitt i livet. Eller om den ena parten under några år vill vara hemma något längre med barnen eller behöver vårda en sjuk anhörig – varför ska det vara så svårt för samhället att erkänna detta som något av värde?
Ibland undrar jag om policy i Sverige formas utifrån att alla ska leva ensamma? Politiska förslag efterlyses för att dels kunna öka kvinnors sparande, ägande och investerande dels för att kunna göra olika val i olika skeden av livet utan att straffas ut. Politiken skulle behöva ta större hänsyn till effekter på familjenivå vid satsningar och reformer.
[ Edel Irén Lappin: Den moderna sexismen är ett nutida påfund ]
