Väck en socialdemokratisk minister mitt i natten och vederbörande kan troligtvis recitera regeringens mest använda talepunkt utan att ens öppna ögonen: Vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen. Men vad betyder det i praktiken? Och vilka stenar är det som ska vändas på? Att döma av förslag och uttalanden från regeringsföreträdare handlar det om att minska alla familjers och föräldrars valfrihet i stenvändandets namn.
Exempelvis vill socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) öronmärka 90 dagar i föräldraförsäkringen åt vardera förälder även för den som saknar inkomst eller bara har ersättning på grundnivån. Anledningen? Bland dem med lägst inkomst tas nästan alla föräldradagar ut av mamman. Dagens regler är en segregationsfälla för kvinnor, enligt ministern.
Det finns en rad andra frågor som har varit på tapeten den senaste mandatperioden, med liknande inriktning. Bland annat att införa obligatorisk förskola för barn från fem års ålder för att stoppa segregationen och säkerställa att fler barn med utrikes födda föräldrar börjar förskolan tidigare. Förslaget, som lades fram i en utredning förra året, togs dock bort från regeringens proposition då det ansågs vara för ingripande.
Och den ständigt återkommande frågan om att stoppa, förbjuda, eller åtminstone försvåra för konfessionella friskolor att fortsätta med sin verksamhet. Det handlar givetvis inte om att få bukt med välfungerande kristna friskolor, utan att sätta stopp för skolor med muslimsk inriktning i segregerade områden.
Det handlar givetvis inte om att få bukt med välfungerande kristna friskolor, utan att sätta stopp för skolor med muslimsk inriktning i segregerade områden.
— Naomi Abramowicz
Oavsett om förslagen blir verklighet eller inte i närtid visar de vartåt det barkar: politiker kommer att försöka ta mer makt över familjers liv och vardag för att stoppa segregationen. För välfärden och trygghetssystemen används inte längre som det var tänkt. De utformades i och för en annan tid, inte för ett Sverige där en allt större andel av befolkningen härstammar från länder med helt andra normer och värderingar. Länder där det inte finns någon uppdelning mellan kyrka och stat, där det är undantag snarare än regel att kvinnor förvärvsarbetar och där synen på barnuppfostran och könsroller skiljer sig markant från den svenska.
Den ökade segregationen utgör dessutom en perfekt förevändning för politiker att fatta mer ingripande beslut om människors liv och försöka styra deras val. Ursprung, förutsättningar och bevekelsegrund saknar betydelse. För finns det egentligen några gränser för vad politiker får göra när det gäller ett så ädelt syfte som att stoppa segregationen? I så fall riskerar det att leda till att alla kommer att se sin valfrihet alltmer kringskuren.
