USA:s president Joe Biden höll ett mycket kraftfullt tal i Warszawa innan han lämnade Europa. Diplomater må ha åsikter om hans uttalande att Putin bör lämna sin position. Putin är en maktfullkomlig despot, vars händer dryper av oskyldigt blod. Han invaderar ett grannland och kränker allt vad universella mänskliga värden heter, värden som också Ryssland i FN lovat stå upp för. Han bör ges besked om att avgå.
Hur skulle Europa och världen hantera verkligheten om Donald Trump varit president? Han som ljög och ignorerade efter behag. Han som jollrade med Nordkoreas ledare och sysslade med skumraskeri. Han som helst vände Europa ryggen. Och som var en mästare på att dupera evangelikaler.
Bidens Warszawa-tal går till historien som ett av de stora linjetalen. Det känns lite trist att inte SVT direktsände. Det borde inte vara ogörligt att byta ut eller senarelägga något av de många nöjesprogrammen. Utrikespolitik har varit ett undanskuffat ämne inom svensk politik. Vem kan erinra sig en tv-debatt då det ställts frågor om utrikespolitik och visionär europapolitik?
2015 tog Sverige emot “oproportionerligt” många flyktingar, heter det. Det är ett väldigt politiskt pustande när år 2015 kommer på tal. Kan vi inte avsluta detta självömkande? Går det inte att också känna ett mått av glädje, kanske rent av lite ödmjuk skrytsamhet, för att vårt land mäktade att hjälpa så många?
[ Biden: För Guds skull, den här mannen måste bort ]
Parlamentariker och medborgare har intalat sig själva att de som kom var ekonomiska flyktingar, personer som enbart flydde för att söka lyckan längre nordväst ut. Ja, det fanns säkert de som gjorde som svenskar gjorde när man ställde kosan mot frihetens Amerika, satsade på att få det drägligare. Men den som inte sett bomber regna över Mellanöstern eller fattat att IS-krigare är mordiska måste ha suttit i en egenhändigt fixad bunker.
Vi människor mår mentalt bättre av för mycket solidaritet än för lite.
— Alf Svensson
Nu klarar ingen av att blunda när Putin brutalt mördar kvinnor och barn, när han bombar förskolor, förlossningskliniker, sjukhus et cetera. Det skulle te sig outhärdligt om politiska ledare repeterade de ordval man höll sig till för ett par- tre år sedan, då migrationen ansågs vara katastrofal.
Det är ju faktiskt saligare/roligare att ge än att ta emot. Och jag tror att vi människor mentalt mår bättre av för mycket solidaritet än för lite. Vem har inte hört Mahalia Jackson eller Jan Sparring sjunga: “Om jag kan hjälpa någon….blir det mening med hela mitt liv.”
Och var inte så rädda för att medmänniskor som tvingats fly för sina liv ska bli utan arbete. Vårt land kommer att behöva tiotusentals sjuksköterskor och lärare, ja, tiotusentals av alla möjliga olika yrken. Vi vet att våg efter våg av arbetskraft från andra länder räddat Sverige under flydda år. Välkomna om ni vill stanna!
