Snart är det påsk och dags att uppmärksamma nattvardens instiftande. Nu kanske jag är lite orättvis men jag skulle ändå vilja påstå att den del av kristenheten som allra mest betonar att nattvarden är en minnesmåltid och inte ett sakrament också är den del av kristenheten som är allra sämst på att fira nattvarden som just en minnesmåltid.
Jesus befallde oss att fira nattvard till minne av honom, inte bara hans död som många tycks tro, utan hela hans liv. Det finns olika sätt att göra detta på, i de sammanhang där nattvarden betraktas som ett sakrament görs det bland annat genom den nattvardsbön som prästen ber. Dessa böner består ofta av en repetition av frälsningshistorien, på så sätt påminns församlingen om skapelsen, syndafallet, Israels utkorelse och Messias ankomst, hans förkunnelse, död, uppståndelse och himmelsfärd.
De som betonar att nattvarden är ett sakrament, till exempel katolska präster, lägger så pass stor vikt vid dessa böner att man läser innantill trots att man kan liturgin utantill, medan de bland frikyrkopastorerna som betonar att nattvarden är en minnesmåltid anser att man kan formulera sig lite hur som helst. Är inte det lite konstigt?
Någon sorts idé om innehåll kanske man bör ha.
— Eleonore Gustafsson
Om nattvarden är ett sakrament finns kraften och nyttan i själva ätandet eftersom man tror att brödet och vinet förmedlar gudomlig närvaro. Men om man i stället betonar att nattvarden är en minnesmåltid borde betoningen ligga på de ord som utgör själva minnet, kunskapen som skall hållas vid liv genom firandet.
[ Dokument: Så ser de olika kyrkorna på nattvarden ]
Eftersom jag själv har svårt att hålla koncentrationen då prästerna ber sina långa nattvardsböner har jag i stället börjat skissa på en nattvardsordning där församlingen blir mer delaktig genom växelläsning.
Till exempel skulle man kunna dela upp instiftelseorden i två delar och efter avsnittet om brödet låta församlingen säga: “Till minne av födelsen i Betlehem, flykten till Egypten och dopet i Jordan, till minne av alla fester du besökte, alla sjuka du botade och all undervisning du gav oss, firar vi denna måltid”. Och efter delen om vinet: “Till minne av intåget i Jerusalem, påskmåltiden med lärjungarna, bönen i Getsemane, till minne av din död och uppståndelse, missionssändning och himmelsfärd, firar vi denna måltid till dess du återkommer i härlighet.”
Jesus instiftande nattvarden under en judisk påskmåltid, en måltid då man genom recitationer av olika bibeltexter bevarade minnet av uttåget ur Egypten. Om man vill bevara ett minne räcker det inte med att äta och dricka, en kunskapsrepetition måste ske. Därmed inte sagt att man måste läsa innantill, men någon sorts idé om innehåll kanske man bör ha.
