Nu har det gått en vecka sedan vi firade kvinnodagen. Dagen till ära (och delvis för att den var på min kurslitteraturlista) så läste jag en bok av feministen Joan Wallach Scott, med titeln Sex & Secularism (2017).
Vi är vana att tänka på kvinnors rättigheter som en naturlig utveckling av en process som började med Upplysningen: frihet, demokrati och sekularisering. Men Scott visar att det sekulära samhället inte alls går hand i hand med jämställda värderingar. Det krävdes snarare många år av kamp för att skapa det samhälle vi lever i i dag.
Scott skriver att upplysningen, och därefter skapandet av nationalstaten, förutsatte att män skulle rösta och lönearbeta – så länge kvinnor tog hand om hus och hem. Det uppstod då en ny dynamik mellan könen, på ett sätt som inte fanns tidigare. I moderniteten tillhörde alla offentliga rum män – men inte kvinnor. För att försvara denna ordning hänvisade man till den nya medicinska vetenskapen. Den hävdade att kvinnor var skörare, mer hysteriska, och behövde därför hemmets trygga väggar för att komma till sin rätt.
Det sekulära samhället går inte alls går hand i hand med jämställda värderingar.
— Edel Irén Lappin
Scott sätter relationen mellan sekularism och jämställdhet i ett nytt ljus. Istället för att dra långa linjer och säga att kyrkan och kristendomen är roten till samhällets sexism, så visar hon att den moderna sexismen är just det – ett modernt fenomen. Det betyder inte att resten av historien har varit ett perfekt exempel på jämställdhet, men sexismen som fanns då hade förmodligen andra grunder än den har i dag.
[ Frida Park: Kristna var först med feminism ]
Kampen för lika rättigheter står nära “kampen” de första kristna förde i antiken. För var inte redan Paulus revolutionär mot dåtidens förtryckande kultur när han hävdade att alla är lika inför Kristus? De första kristna gav både kvinnor och män möjligheten att välja bort familjelivet om de önskade. Klosterlivet var en frigörelse för många kvinnor som inte ville giftas bort och att kvinnor fick tala i kyrkan var något nytt i jämförelse med antikens mansdominerade kultur. Dessutom, tvåtusen år senare, var pingstvänner bland dem som först kämpade för kvinnors rösträtt – en rätt som det sekulära samhället från början inte tyckte att kvinnor borde ha.
Kyrkan är inte perfekt när det gäller jämställdhet, varken nu eller tidigare i historien. Men Scotts resonemang gör det tydligare att kristna ofta har burit ett revolutionerande budskap mot rådande ordning. Både i antiken och i moderniteten. Kristendomens radikala budskap är att kärlek, relationer och en identitet i Kristus är viktigare än de roller som förväntas av samhället. Och oavsett varifrån sexism eller förtryck kommer så är Paulus ord fortfarande lika aktuella – vi är alla lika inför Kristus.
