Flyget börjar långsamt pusha ut från gaten, rulla över banan. Jag får alltid ett sug i magen när flyget väl stiger, kroppen känns lätt och avslappnad. När flyget, på 10 000 meters höjd, planar ut så släpper detta och kroppen blir tung, fötterna sväller, och tryckskillnaden gör att det susar i hela huvudet.
Att titta ned och se marken bli mindre och mindre gör att känslan av att vara på väg någonstans blir större, hemmet blir en avlägsen plats – en prick på en karta. Till sist kommer man över molnen och ser solen, då är det svårt att inte känna sig nära Gud.
Att kunna vara på andra sidan jorden efter bara en dag ger en overklighetskänsla som jag, trots tre års arbete som flygvärdinna, aldrig kommit över. Flygandet blottlägger rotlösheten som finns i det moderna samhället.
Men samtidigt som geografiska avstånd upplöses verkar samhällets hemlängtan växa sig starkare. Begrepp som “folkhemmet” har kommit tillbaka och återfinns hos allt från Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson till Miljöpartiets Per Bolund som: “vill bygga det moderna gröna folkhemmet”.
I vår kropp möter vi därför inte bara oss själva, den leder oss också tillbaka till Gud.
— Edel Irén Lappin
Men vad är den kristna idén om ett hem? Vanligtvis brukar kristna säga att deras hem inte är “av den här världen”. Men det finns också hem här på jorden som leder oss till Gud. En av dessa hem är vår egen kropp.
När man flyger blir man medveten om sin kropp på ett annat sätt, eftersom den beter sig annorlunda än på marken. Till och med smaklökarna fungerar annorlunda i luften (därför måste flygbolagen smakprova sin mat både på marken och i luften). När man går utbildningen för att bli flygvärdinna lär man sig därför att framför allt bevara sin kropp – kroppen är det främsta verktyget för flygets säkerhet. Man behöver sova och äta ordentligt för att vara alert om något skulle hända.
[ Martin Tunström: Skönmålning av folkhem och folkkyrka verklighetsfrånvänt ]
Kroppen har efter inkarnationen gjort den kristna tanken om hem konkret på ett nytt sätt. Att Gud blev människa genom Jesus Kristus gör att den mänskliga kroppen blir en väg till Gud. Därför beskrivs kroppen som det nya templet (1 Kor 6:19), ett tempel som reflekterar tillbaka till vår skapare. I vår kropp möter vi därför inte bara oss själva, den leder oss också tillbaka till Gud.
Det statliga folkhemmet räcker därför aldrig helt för en kristen. Varje människa är ett litet tempel, en byggsten i den större kristna gemenskapen – en gemenskap som inte är geografiskt begränsad. Kristna är därför hemma överallt, även på 10 000 meters höjd.
[ Debatt: Tänk på detta, ni som använder folkhemmet i er retorik ]
