Femåringen Leonard hinner inte över tröskeln till sitt hems entré förrän han utbrister: “Barnkomventionen!” Ett “m” i stället för ett “n” spelar nog inte någon särskild roll i en femårings sinne. Mamman frågade förstås vad barnkonventionen var för något och vad som stod i den? Förskolans lärare hade tydligen berättat: Barn har rätt att vila, barn har rätt att leka, barn har rätt att dricka rent vatten …
Någon må väl tycka att femåringar inte ska matas med internationella konventioner. Helt klart var det ändå, att barnen i den här förskolan hade fått kontakt med detta FN-dokument på ett för sin ålder pedagogiskt klokt sätt.
Vi hör inte så mycket om den, denna rejäla och omfattande barnkonvention. Jag undrar om det inte vore rimligt att förse alla barnfamiljer med ett sammandrag av den. Gärna en elegant trycksak! Jo, förskolan har sin version. Men barnkonventionen behöver, tror jag, komma hem, över tröskeln, till familjen.
Jag tog mig tid i går att läsa alla punkterna eller paragraferna igen. Lite fräckt undrar jag om alla ledamöter i rikets lagstiftande församling läst hela konventionen som numera införlivats med svensk lag. Men vi behöver alla rekapitulera innehållet och ärligt fråga oss om vi, beslutsfattare eller inte beslutsfattare, lever upp till vad konventionens innehåll kräver av vuxensamhället.
Mer tid för barnen!
— Alf Svensson
Det är inte alls så att jag vill förespråka att staten eller myndigheter ska ta över föräldraansvar. Tvärtom! Men staten ska göra det möjligt för föräldrar att leva upp till konventionens intentioner.
Ett nyfött barn har behov av att få anknyta till en eller ett par, tre personer, inte till en grupp. Detta är ett rent biologiskt krav, för att barnet ska kunna uppleva trygghet och omsorg. Vi är, och all respekt för detta, måna om att en förskolegrupp inte är för stor.
Men vilka kommuner och vilka partier ståtar med att se till så att de mest känsliga barnen, de mellan ett och tre år, får möjlighet att anknyta till föräldrar eller annan närvarande vuxen person?
[ Samhällets svek mot omhändertagna barn en stor skamfläck ]
Nog har vårt myckna tal om “arbetslinjen” lyfts fram mer än 1-3-åringarnas absoluta behov av och rätt till anknytning. Och är det egentligen rimligt att brist på jämlikhet och resurser ska förmena ett barn de allra första levnadsårens trygghetsbehov?
[ Varför så tyst om det som verkligen knäcker gängkriminaliteten? ]
Bi Puranens talade i sitt vintertal om hur man i alla kulturer – vetenskapligt belagt – värnade om, månade om familjen som enhet. Jag begriper inte att ordet “familj” ska vara så sällsynt i politiska och mediala sammanhang. Man kan åhöra en politisk debatt på 90 minuter och ordet “familj” nämns knappt någon enstaka gång. Alla borde läsa barnkonventionen en gång till och lyssna på Bi Puranens vintertal.
Låt valåret, som nu påbörjats, visa att vi menar allvar med att införliva barnkonventionen med svensk lag. I verkligheten! Mer tid för barnen!
[ När Alf Svenssons fru väntade barn ändrade han sig om abort ]
