Häromdagen träffade jag Siri i S:ta Clara kyrka. Hon slog sig ned vid ett kafébord mitt emot mig och frågade om jag hade tid. Siri har levt i hemlöshet i många år och hade med sig alla sina tillhörigheter i stora plastkassar. “Absolut, jag har tid”, sa jag och hon log mot mig. “Var sov du i natt, Siri?” frågade jag när hon satt sig. “På Centralen. Jag behöver din hjälp. Kan du säga åt vakterna att sluta köra ut oss mitt i natten? Det är så kallt. Mellan klockan två och tre på natten jagas vi ut från Centralen. De säger att hela tågstationen måste städas.”
Jag ser Siri och hennes andra hemlösa vänner framför mig i iskylan medan de tittar in genom fönstret på Centralstationen. “Jag är ledsen, men jag tror tyvärr inte jag kan göra så mycket åt det”, sa jag och frågade om det är något juridiskt hon behöver hjälp med. Hade hon kanske sökt socialbidrag eller bistånd till boende och behövde hjälp att överklaga något beslut?
Hon satt tyst och funderade ett tag. “Jag vet inte. Men jag är i alla fall glad att jag är utvilad i dag”, sa hon med ett leende. “Är du utvilad?”, frågade jag misstroget. “Hur kan du vara det? Du får väl inte ligga ned på bänkarna?” “Nej, vi sitter. Men du vet, jag somnar ändå. Och jag vaknade vid nio i morse”, sa hon nöjt.
Jag behöver din hjälp, sa hon till mig. Kan du säga åt vakterna att sluta köra ut oss mitt i natten?
— Ruth Nordström
“Jag fick så mycket bra mat på matutdelningen i kyrkan i dag”, sa hon medan hon tog av sig sin enorma, smutsiga, gråa kappa. “Och jag har fått så fina kläder också”, lade hon till. “Jag ser det”, sa jag och tittade på hennes mössa. En ljusbeige barnmössa med två ljusa pälsbollar, en på varje sida. På framsidan var det fastsytt två svarta ögon. Jag kunde inte annat än att le. “Och vilken fin kjol du har i dag”, sa jag. Kjolen hade knallrött fleecetyg med stora, svarta älgar som mönster. “Äsch, det är egentligen en filt. Jag tycker om att klä mig lite annorlunda”, sa Siri stolt. “Och så värmer den så bra.”
[ Elisabeth Sandlund: Hemlöshet är en skam för välfärdssamhället ]
Allt fler hemlösa fattigpensionärer och papperslösa flyktingar som fallit igenom samhällets skyddsnät, söker sig till kyrkan för att få hjälp. Under fyra söndagar under advent sänder Sveriges Television gudstjänster från S:ta Clara kyrka. I söndags berättade en av kyrkans volontärer, Anita, om sitt tidigare liv i hemlöshet och missbruk och hur hon fick ett nytt liv i mötet med Jesus och kyrkan. I slutet av programmet ber hon för alla särskilt utsatta människor.
Det är omöjligt att inte bli berörd när den brokiga skaran från Plattankören river sönder skyltar med texten “otillräcklighet”, “ångest” och “hemlöshet”. Tidigare missbrukare, kriminella och prostituerade, hemlösa och fattiga har funnit tillhörighet i en kyrka där de välkomnas som hedersgäster.
Fotnot: Siri heter egentligen något annat.
