Telefonbedrägerier blir allt mer raffinerade, samtidigt som information om hur man ska skydda sig mot dem inte når fram till gemene man. En taxichaufför berättade för mig att han, sedan han kom till Sverige 1999 jobbat 60 timmar i veckan, antingen på restaurang eller som taxichaufför. Och så, efter bara ett samtal, blev han av med allt han sparat.
[ Nuri Kino: SVT tar inte ansvar för att folkmordet förtigs ]
Den 25 juni 2018 hade han ett missat samtal från telefonnumret 077 114 14 00. Han kollade upp numret. Det gick till polisen. När ännu ett samtal kom från det numret svarade han direkt. Kvinnan som ringde presenterade sig och sade att det var från polisen. Hon låtsades slå i ett register och påstod sedan att han var misstänkt för sexköp, att det var därför myndigheten sökt honom. Han hade inte köpt sex och blev förvånad. Kvinnan svarade att det fanns bildbevis och att han skulle kunna få dem skickade till sin mejladress om han identifierade med BankID. Några dagar senare fick han brev från två mindre banker. De påstod att han hade lånat pengar av dem och att de ville ha betalt för uppsättning av lån samt förskottsränta. Det var så allt avslöjades. Hans konton, på både Swedbank och Nordea hade blivit tömda på de 900 000 kronor han hade sparat. Dessutom hade han belåtnas med 205 000 kronor.
I detta kan vi faktiskt hävda att det var bättre för: när Anslagstavlan fanns och vi bara hade två tv-kanaler.
— Nuri Kino
Några dagar senare var jag hos min kompis Annika. Hon hade satt upp lappar i portar i sitt närområde. En okänd kvinna hade vid 20.00-tiden en lördagskväll ringt 82-åriga Gun, Annikas väninna. Kvinnan presenterade sig som ansvarig på Nordeas säkerhetstjänst. Hon sa åt Gun att ta med sig sitt kreditkort och komma ned, att de väntade på henne utanför porten så att de skulle kunna hjälpa henne från att bli bedragen. Gun fattade misstanke och frågade om hon kunde få ringa tillbaka. Kvinnan bröt då samtalet. Gun ringde Annika vid tvåtiden på natten och berättade vad som hade hänt och att hon kände sig rädd.
Andra grannar till Annika har blivit lurade. Bedragaren låtsades vara någon som hjälper deras barnbarn i en svår situation.
[ Birger Thureson: Äldre är inte en börda ]
På polisens hemsida kan man läsa “Bedrägerier via falska telefonsamtal drabbar många som förlorar sina pengar genom att de luras att lämna ut koder, logga in på sin bank eller lämna ifrån sig sina kort. Bedragare riktar ofta in sig på äldre personer och andra utsatta grupper.” Polisen har också producerat videos för att på ett pedagogiskt sätt varna allmänheten. Men ingen i min närhet känner till dem. Jag frågar polisen vad de har gjort för att nå gemene man. Pressansvarig svarar att de har en pågående kampanj som heter Tänk säkert som finns på myndighetens alla plattformar.
I detta kan vi faktiskt hävda att det var bättre förr: när Anslagstavlan fanns och vi bara hade två tv-kanaler. Ingen kunde missa nödvändig information. Hur når man lika många nu? Går det ens?
[ Polisen om nätbedrägerier: Behöver vara mer källkritisk än utanför nätet ]
