Så fick de flesta rösta i ett riksdagsval i Sverige. Och oavsett om du var godsherre eller dräng, man eller kvinna, så hade du en röst. Det är hundra år sedan nu, och resultatet av en större strid än de flesta vill förstå.
Det går att sätta startpunkten till ett hemligt möte 73 år tidigare. Eller till stunden i det kalla vattnet vid stranden i Vallersvik strax dessförinnan. Dit hade den danska pastorn Förster tagit sig för att på Fredrik Olaus Nilssons inbjudan förrätta dop.
[ 20 smultronställen med kristen historia ]
Det är i Nilssons brors stuga i Borekulla församlingen sedan möts, och det är där de antar en bekännelse. Jämte uppfattningar om den gemensamma tron, avhandlar den hur församlingen ska fatta beslut. Stadgan lyder:
“På församlingens anförda möten skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafva alla medlemmarna lika röster, och afgörandet sker genom de härwid anförda rösternas pluralitet. Ett sådant afgörande har sig då det mindre antalet att willigt underkasta.”
En medlem – en röst. Oavsett världslig rikedom, oavsett kön.
När rösträtten firas i år är det som att stora delar av vägen dit är glömd.
[ Elisabeth Sandlund: Allmän rösträtt 30, inte 100 år ]
Ibland blir historieskrivningen lika reducerad som i den samhällsbok jag fick i handen som ny lärare. I den stod, om jag citerar ur minnet: “1919 beslöt riksdagen att Sverige skulle få allmän rösträtt. 1921 var första gången kvinnorna fick rösta i ett riksdagsval.” Boken rymde faktiskt mer text om statsskicket i det antika Grekland.
Men de som redan satt i riksdagen beslöt inte i en plötslig ingivelse av vishet att dela makten med fler. Kvinnorna “fick” inte rösträtt.
Det var en kamp.
Sverige var en hård stat, med rösträtten förbehållen vissa män och graderad utifrån förmögenhet, ända fram till 1921.
När de första svenska baptisterna döptes rådde religiös diktatur. Nilsson, och många därtill, blev dömda och landsförvisade för sin tro.
Kravet på demokrati handlade inte i första hand om principen. Rösträtten var ett medel för att förändra samhället.
Med rösträtten följde ett projekt: Att bygga ett modernt och jämlikt land
— Gustav Fridolin
Sveriges Allmänna Rösträttsförbund bildades när de rikaste i praktiken gjort statskupp och kullkastat valresultatet 1887 för att bibehålla tullarna och tjäna mer på jordägandet, trots den återkommande och omfattande svälten.
För arbetare var kravet på demokrati ett krav på mat och rimliga arbetsvillkor. För frikyrkorna ett krav på religionsfrihet. För kvinnorörelsen ett krav på att äga sitt liv, såväl i hemmet som i offentligheten.
Med rösträtten följde ett projekt: Att bygga ett modernt och jämlikt land där människor hade makt över sin tro, sina livsval och sin framtid.
Ska vi slå vakt om demokratin handlar det inte om att pliktskyldigt minnas ett årtal. Utan om att minnas vad människor tillsammans ville åstadkomma, och vårda det.
