Med hjälp av sociala medier kan man med blixtfart samla mediciner till behövande i andra länder. De kan också, på bara några minuter, förstöra en människas liv eller ge ett helt land dåligt rykte.
Onsdagen den 15 september kom en svårt sjuk sjuttonårig flicka in till ett sjukhus här i Sverige. Hon lades in på intensivvårdsavdelningen. Hon var nästan helt hjärndöd. Dagen efter rasade många människor världen runt mot den svenska sjukvården.
Ett videoklipp med hennes pappa och hans fru hade spridits till tiotusentals människor, främst till arabisktalande. I det påstod pappan att läkarna velat “stjäla” hans dotters organ och att han hoppades att klippet skulle nå svenska politiker och journalister.
De allra flesta förstod faran med att sprida felaktiga uppgifter. Andra svor åt mig i stället.
— Nuri Kino
Och så small det till i min mejlkorg, på Messenger och WhatsApp. Över 40 personer hörde av sig. Jag kontaktade pappan. Han grät, var förfärad och fortsatte hävda att den svenska sjukvården tänkte “tömma” hans dotter på organ utan att hennes föräldrar givit sitt tillstånd. Jag svarade att det är omöjligt. Men han var bestämd.
[ Nuri Kino: Förföljda kristna är fast i ett land som har kraschat totalt ]
Jag kontaktade regionen sjukhuset ligger i och Socialstyrelsen. Självklart stämde det inte. Däremot ska läkare berätta om möjligheten att donera organ när det inte finns möjlighet för en hjärndöd att överleva. De pressekreterare jag pratade med kändes lite rädda. Med all rätt. Man vet aldrig vad folk kan ta sig till.
Jag ringde tillbaka till pappan medan jag tittade på bilder på hans dotter som publicerats på Facebook. Några på en vacker leende flicka och andra på en medvetslös patient på IVA. Det gjorde ont i hjärtat. Vi kom fram till att det kanske var ett missförstånd. Innan vi lade på sade han att hennes hjärna nu börjat fungera med tio procent, att det finns hopp och att han som kristen ska be om böner.
[ Emma Audas: Kyrkan i sociala medier är ingen nykter själasörjare ]
När vi lagt på skrollade jag igenom Whatsappgrupper på arabiska. Nu gick man längre. Man hävdade att Sverige är ett rasistiskt land och att läkarna inte bryr sig om henne för att hon inte är etniskt svensk. Många lade också upp bilder på en misstänkt förövare, en man från ett afrikanskt land som påstås ha förgripit sig på henne. Jag resonerade med en del av de som spred inläggen. De allra flesta förstod faran med att sprida felaktiga uppgifter. Andra svor åt mig i stället.
På lördagen somnade flickan tragiskt nog in, läkarna stängde av respiratorn. Familjen fick motta många kondoleanser i sociala medier. Någon skrev att respiratorn kanske stängts av för att sjukvården egentligen tagit hennes organ. Och så pang. Rykten tog fart igen.
Jag beklagade mig för min vän Stina om spridningen. Hon svarade att jag borde veta bättre. De kanske härstammar från länder där det är vanligt med organstölder. Människorna i världen har kommit varandra närmare, på gott och ont.
[ Stina Persson: Samtal på sociala medier polariserar mer än förenar ]
