När EU:s ministerråd möts hålls alltid en mer informell lunch i anslutning till det mer uppstyrda mötet. Det behövs. För medan mötena mest ger utrymme för ministrarna att hålla i förväg förberedda och till kommatecknet förhandlade tal, så saknas på luncherna såväl protokollförare som TV-kameror. Här kan man lära känna sina kollegor, och få en bild av vad de tycker om en.
[ Fredrik Wenell: Kyrkans bidrag till klimatfrågan är viktigt ]
Om Sverige finns en spridd uppfattning att vi är med i EU för att lära andra hur de borde göra. Vi tycker redan vi kan allt och gör allt bäst. Om bara andra förstod att de kunde göra som oss så skulle de flesta problem vara lösta. När en svensk minister börjar ett anförande med orden “In Sweden, we have a system…”, (”I Sverige har vi ett system”, red. anm.) fnissar kollegorna – det har de hört förut.
Säkert är det därför det är så kittlande i en del länder att numera måla ut Sverige som ett havererat land. Ingen är så rolig att peta ner från en piedestal som den som placerat sig där själv.
Men på vissa sätt har vi såklart rätt. Vi är ju bäst i världen på en del saker.
Miljön till exempel. Världsledande. I en klass för sig.
Eller?
Rapporten tycks avslöja oss som fångar i vår egen framgång.
— Gustav Fridolin
I förra veckan kom en rapport som inte lämnar mig med ro. Den visar att svenskarna är mindre beredda att göra det som krävs för klimatet än människor i många andra länder.
[ Joel Halldorf: Klimat är inte väder ]
Medan sex av tio i G20-länderna känner stor oro för klimatet, så är siffran i Sverige betydligt lägre. Inte ens en majoritet uttrycker samma oro. Och medan frågan om man måste göra mer för att ta hand om planeten möter ett nästan enhälligt bifall i länder som Indonesien och Sydafrika, så är skepsisen stor bland upp till en fjärdedel av svenskarna.
Rapporten tycks avslöja oss som fångar i vår egen framgång. Så länge har politiker sagt att vi är bäst, slagit sig för brösten för våra framgångar, att många tror att vi helt enkelt är färdiga.
När världen brunnit denna sommar, och delar av vårt eget land hamnat under vatten, så tänker vi att det betyder att någon annan måste ställa om.
Lite som när Babben Larsson en gång skämtade om att “nu har polackerna släppt ut så mycket skit att havsbotten är död utanför vart enda svenskt pappersbruk längs hela Norrlandskusten”.
[ Dagenundersökning: Få församlingar har riktlinjer för miljö och klimat ]
Sanningen är ju att även om många svenskar gjort mycket, skulle vi behöva fyra jordklot om alla ska konsumera som vi gör i Sverige.
Och det har vi inte.
Det krävs en grundläggande systemförändring. Vi måste bort ifrån ständigt mer konsumtion och växande prylberg, från att status mäts i vad man kan köpa och från en lånedopad tillväxtekonomi, till att vi prioriterar annat som ändå är viktigare för oss: tid för varandra, tid att läsa, lyssna och uppleva. En sådan förändring, säger attitydundersökningar, längtar många efter.
Så vi är inte framme. Vi är inte ens bäst. Vi är inte ens där vi vill vara.
