När jag växte upp trodde jag att det gick att missa, eller “falla ur”, Guds plan för ens liv. När man i kyrkan talade om att alla har en specifik kallelse från Gud kunde det ibland låta som en skattjakt. Om man bara letar tillräckligt länge, kommer man till slut upptäcka Guds vilja. Följden blev också att livet med Gud var som att gå på lina. Att välja fel utbildning, partner, eller i andra mer eller mindre livsavgörande beslut kunde ha avgörande betydelse. Risken var att man fick spendera sitt liv görandes något “halvbra”, som inte var det specifika Gud tänkt. Det är nog inte svårt att föreställa sig att detta var både paralyserande och ångestframkallande.
[ Elisabeth Sandlund: Gud kallar män och kvinnor till alla uppgifter i kyrkan ]
Att tala om att Gud har en särskild plan, kallelse, eller dröm, för var och ens liv, är återkommande i olika kristna sammanhang. Såklart finns det positiva sidor av detta. Att Gud har en kallelse och plan för varje individ uppvärderar livet och ger det mening. Det säger att Gud är intresserad av mig och att vad vi gör har betydelse.
Gud har kallat oss till att vara en del av Hans stora plan för världen.
— Victoria Vasquez
Men jag undrar om vi riskerar att vara mer präglade av vår individualism än av Bibelns tal om Guds plan och på vilket sätt vi är kallade. När Paulus säger att vi är kallade och utvalda glömmer vi lätt att han skriver till hela församlingar. För Paulus är vi som troende tillsammans kallade och utvalda. Paulus talar visserligen också om att han blivit kallad av Gud. Men för honom ligger inte det stora i att han har fått en egen individanpassad kallelse för sitt liv, utan vad han har blivit kallad till – nämligen att synliggöra Guds rike och utarbeta hur det ser ut i livets olika områden.
På ett sätt har detta givetvis implikationer för oss som individer, men det finns en viktig perspektivskillnad. För mer än att ha en särskild individanpassad plan för varje människa, så har Gud kallat oss till att vara en del av Hans stora plan för världen. Och att vara en del av den planen handlar ytterst om att sträva efter att känna Gud och göra honom känd. Hur detta ser ut i praktiken kan sedan variera och ändra uttryck genom livet. Vad Gud vill är att vi ska lära oss att lita på Honom genom alla livets skiftningar.
[ Lanthandlaren som Gud kallade till pastor ]
Så kanske behöver vi göra oss av med idén om att vi ska gå till Gud för att få reda på vår framtid, som om Gud vore en spådam. Kanske ska vi i stället komma till Gud för att låta Honom förändra våra hjärtan och sinnen, så att vår längtan och våra strävanden sammanfaller med Hans plan för sin värld. Det betyder att det kristna livet, i stället för att gå på lina, snarare är som att spela fotboll med flera passningsmöjligheter och med målet att känna Gud och få göra Honom känd.
[ Vasquez, Yildiz Dag och Brengesjö skriver sommarkrönikor i Dagen ]
