Den kanske största kristna församlingen i den första generationen av kristna var församlingen i Antiokia, i västra delen av Syrien nära Medelhavet. I Apostlagärningarna läser vi om fem personer som var verksamma i församlingen som profeter och lärare, bland andra Paulus. Församlingen är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund, skriver Paulus till församlingen i Efesos.
Om profetiskt tal föraktas, då har de kristna syskonen gått över gränsen.
— Stefan Swärd
Den profetiska tjänsten och den profetiska gåvan är av största betydelse i den kristna kyrkan. Profeten och profetian ska förmedla tro och framtidshopp, ge vägledning och kan korrigera när kristna församlingen går åt fel håll. Läser vi om profeterna i Gamla testamentet var det en blandning av trosstärkande och inspirerande framtidsvisioner och domsförkunnelse.
I svensk kristenhet behöver vi ge mycket mer utrymme åt denna gåva, både erkänna den och satsa på utveckling och utbildning av gåvan. När kyrkan hamnar i missmod och motgångsspiraler är det ofta profetrösterna som saknas.
[ Frida Park: Gräv upp de igenlagda andliga brunnarna ]
Allt profetiskt tal ska prövas, men alltför ofta tystas profetiskt tal ner, och många gånger blir det föraktat. Det talas mycket mer i Bibeln om profeter än om pastorer. Jag minns ett tillfälle då en text jag skrivit debatterades på den kristna bloggen Aletheia. Jag fick då en fråga i kommentarsfältet som jag svarade på. Jag svarade att jag skrivit texten därför att jag upplevt den som ett profetiskt tilltal. Det blev ett bombardemang av hån och förakt som mötte mig i den situationen. Bibeln säger att vi inte ska förakta profetiskt tal men pröva allt och behålla det som är gott. En profet måste alltid tåla att de budskap man för fram prövas. Men om det föraktas, då har de kristna syskonen gått över gränsen.
Förra söndagen var jag på gudstjänst i kyrkan för första gången på länge. Under gudstjänsten fick jag en profetisk vision. Jag såg ett mycket stort vattenkraftverk med en hög mur av betong som stoppar vattnet från att rinna ner från dammen ovanför. Det jag såg var att dammluckorna öppnades och vattnet forsade ner. Min upplevelse var att Gud ville säga att dammluckorna har varit stängda, det har varit vår upplevelse under hela corona-pandemin.
[ Mikael Hallenius: Karismatik är inte synonymt med osund andlighet ]
För pastorer har det varit traumatiskt att predika inför en kamera månad efter månad. Men nu öppnas dammluckorna, vattnet kommer att välla fram. Ett levande vatten som myllrar av liv. Vi ska nu öppna dammluckorna. Jag tror det handlar om kreativa och innovativa kristna initiativ när vi nu får börja med offentliga gudstjänster igen. Vi behöver öppna dammluckorna för att Gud ska låta vattnet flöda. Stora möjligheter och en ljus tid ligger framför för den kristna församlingen i Sverige. Gud kommer att välsigna trosinitiativ för att sprida de goda nyheterna om Jesus Kristus och den befrielse och frälsning Jesus kan ge till varje människa.
