Jag har aldrig träffat skribenten och feministprofilen Cissi Wallin. Däremot har jag haft åsikter om hennes sätt att bedriva opinionsbildning. När jag företrädde barnmorskan Ellinor Grimmark hävdade hon i en nöjespanel i TV4 att “de där abortmotståndarna borde ju aborteras retroaktivt”. Hela panelen skrattade högt tillsammans med programledaren, samtidigt som bilder på barnmorskan och mig rullade på tv-skärmen i bakgrunden.
[ Ellinor Grimmark hånades i tv ]
Cissi Wallin skrev en hel del som bidrog till drevet mot Ellinor Grimmark, som under flera år blev ett lovligt byte för smutskastning och offentlig mobbning. Men Wallin var inte ensam. Mona Sahlin, regeringens tidigare samordnare mot våldsbejakande extremism, gick så långt att hon jämförde barnmorskor som inte vill utföra abort med religiösa extremister och IS-krigare, det vill säga terrorister som mördar och halshugger oskyldiga.
Cissi Wallin sa “de där abortmotståndarna borde ju aborteras retroaktivt”.
— Ruth Nordström
Rättsprocessen om samvetsfrihet visade kanske mer än något annat fall att det i Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, finns en grundmurad konsensuskultur och åsiktskorridor som bidrar till ett destruktivt klimat som gjort det nästan omöjligt att diskutera etiskt svåra frågor offentligt.
I början av juni publicerade Cissi Wallin en krönika i Expressen med rubriken “Publiken kräver raseri – jag föll för pressen”. Hon skriver att hon varit del av en rörelse, en obehaglig mentalitet på nätet med det främsta syftet att hitta saker och personer att känna sig illa berörd av. Cissi Wallin vill göra avbön. Krönikan har delvis mött hård kritik.
Cissi Wallins egna följare på Instagram har delade meningar om hennes avbön. Vissa menar att hon sviker den feministiska rörelse som “borde vara högljudd, arg och skoningslös” och en frågar: “Ber du om ursäkt för ditt beteende eller påpekar du hur fel andra beter sig?” Cissi svarar att hon varken ber om ursäkt eller påpekar hur fel andra beter sig, i texten, utan att hon reflekterar över sitt eget och andras (flock-)beteende.
[ Micael Grenholm skriver öppet brev till Cissi Wallin ]
Visst, det kan ifrågasättas om Cissi verkligen menar allvar med sin avbön och tar ansvar för sitt eget beteende. Hon har emellertid på andra håll indikerat att hon tycker det är viktigt att man måste kunna tänka om, rannsaka sig själv öppet och våga visa att man gjort och haft fel.
Den kristna etiken har människovärdesprincipen och den gyllene regeln om behandling av våra medmänniskor i centrum. Där är förlåtelse och ödmjukhet viktiga byggstenar. Det krävs mycket större mod att erkänna att man själv gjort fel och göra avbön, än att hänga ut andra som man anser har gjort fel. Därför borde Cissi Wallins avbön och utsträckta hand välkomnas istället för att kritiseras.
