Filosofen Charles Taylor hävdar att det unika med vår sekulära tidsålder är marknaden av trosuppfattningar och värdesystem där vi väljer utifrån tycke och smak. Ett problem med detta är en minskad allmän kunskap om betydelsen av kristendomen som något annat än en ren privat vördnad. Det ger i sin tur en farlig, kollektiv glömska om de nödvändiga förutsättningarna för vårt fria och demokratiska samhälle; för det som faktiskt också har möjliggjort valfriheten inom trosuppfattningar.
[ Debatt: Svik inte ungdomarna: Tro och vetenskap går att förena ]
Häromveckan deltog jag i ett samtal om religionen i ett sekulärt samhälle, ordnat av en stor gymnasieskola och dess religionslärare, tillsammans med en imam och en sekulär humanist. Lärare och elever var intresserade av konflikten mellan “religiöst präglade” respektive “sekulära” värderingar på områden som samkönade äktenskap, aborter och så vidare. Och vi levererade våra argument så att både skillnader och likheter, liksom deras grund, blev tydliga.
Moralen som sådan är faktiskt inte beroende av tron.
— Thomas Idegard
Moraliska stridsfrågor är absolut intressanta i sammanhanget eftersom det i dag nästan bara är traditionellt troende kristna som försvarar naturrättens positioner om familj, äktenskap och det svaga mänskliga livets värde. Gudstron kan vara en drivkraft för sådana hållningar, liksom tron på att det inte finns mening eller några objektiva värden kan vara det för motsatsen. Men moralen som sådan är faktiskt inte beroende av tron utan en funktion av det sekulära förnuftet. Det går utmärkt vara emot abort utan att tro på Gud. Därför är moral inte grundläggande för relationen mellan kristendom och det sekulära.
[ Fredrik Wenell: Begrav myten om att vetenskap och tro inte går ihop ]
Precis som reflektionen över Guds existens måste börja med frågan om varför det finns någonting i stället för ingenting, utgår reflektionen över sekulär pluralism och vetenskap i relation till tron från frågan varför allt har utvecklats i den kultursfär som präglats av kristendomen. Vad har Jesus egen åtskillnad mellan Guds och kejsarens jurisdiktioner för betydelse? Den judiska idén om människan som skapad till Guds avbild, förädlad av Paulus “inre människa” och Augustinus antropologi? De tidiga medeltidspåvarnas seger mot staten gällande makten över biskoparna? Synen på en rationell ordning i skapelsen som kan upptäckas? Och så vidare. I likhet med många historiker och filosofer skulle jag svara “avgörande för utvecklingen av demokrati, pluralism och empirisk vetenskap”, på dessa frågor.
Den som vill förstå den kristna trons väsen, genom dess allmängiltiga sanningsanspråk, och dess relation till sekulariseringen, måste börja med att identifiera det tänkande om människan och det transcendenta, vilket reste pelarna för vår västerländska kultur.
