Att skilja på sak och person. Det låter som folkvett. Något vi ska försöka göra för att det är det vettiga att göra mot varandra. Och det räcker såklart som skäl.
Men det är ändå viktigare. Att kunna skilja på sak och person kan i längden vara ett sätt att rädda dina egna värderingar.
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var det många som inte ville ha med SD:arna att göra. Det blev tjafs om vem som skulle dela korridor med det nya partiet. Någon ville minska riksdagsutskotten för att SD inte skulle få plats. I debatter ville ingen stå bredvid SD.
Själv gick jag och hälsade SD:arna välkomna.
— Gustav Fridolin
Själv gick jag och hälsade SD:arna välkomna. Jag hade kämpat för att de inte skulle bli invalda. Jag tänkte fortsätta kämpa mot deras idéer. Medan de kämpar mot allt som är grönt och humanistiskt och liberalt. Men jag försökte ändå bete mig mot SD:are som jag väntar mig att de ska bete sig mot mig. Ska jag kunna få deras väljare att lyssna på vad jag har att säga, och kanske överväga ett annat val nästa gång, så gör jag rätt i att behandla det val de gjort med respekt.
[ Fredrik Wenell: Jag och SD:s Mattias Karlsson är rätt lika ]
Jag försökte skilja på sak och person. Lite orolig minns jag att jag var över att så många inte ville göra det. Det la grunden för de konstiga argument som hörs i dag, att man ska “stoppa utestängningen” av SD och “börja behandla partiet som andra partier”.
Men SD är inte utestängda. De har de platser väljarna gett dem. I riksdagen, utskott och utredningar. Där kan de använda sina mandat för att påverka, just som de fått i uppdrag av sina väljare.
Däremot kan ingen kräva att andra partier ska ge SD:arna mer makt än vad de fick i valet. Ingen behöver rösta på en SD:are till talman eller gå in i en politisk förhandling med dem. Särskilt inte partier som före valet lovade att inte göra just det.
[ SD var med och "hängde ut" Svenska kyrkan ]
Man kan bete sig med hyfs mot SD:are utan att ge deras idéer mer inflytande. Det är också att skilja på sak och person.
Politiskt aktiv är man för att försöka förändra samhället utifrån de värderingar man har. Börjar man förhandla med ett parti med rakt motsatta värderingar kommer man bidra till att förändra samhället i andra riktningen.
Att alla partier i senaste valet sa att de inte ville förhandla med SD handlade inte om utestängning. Det handlar om att de värderingar SD har om sådant som flyende människors rättigheter, jämställdhet och pressfrihet är så långt från de andra partiernas att ingen öppet ville köpslå med dem. Det är inget konstigt. Det konstiga är att flera partier sedan ändrat sig, och ändå hävdar att de inte ändrat värderingar.
[ Elisabeth Sandlund: Köp inte SD:s enkla lösningar ]
De har blandat ihop sak och person. När åren gick och de insåg att SD:arna i riksdagens lunchkö, gym eller kaffeautomat var som folk är mest så glömde de att det egentligen aldrig var personerna man var emot. Utan värderingarna.
