Pakistan är ett av världens farligaste länder för kristna. Det är också det fjärde största mottagarlandet av svenskt krigsmaterial. Och får en stor del av det svenska biståndet.
Jag är med i flera grupper för journalister och aktivister på sociala medier om religiös och etnisk förföljelse. Det går inte en dag utan att vi mottar de mest horribla nyheterna från Pakistan. Den 2 mars var det exakt tio år sedan den kristne ministern Shabaz Bhatti mördades på öppen gata. I år hyllades han av bland andra Religious Freedom Institute. Hans kamp gällde lika rättigheter för alla pakistanier. Har något blivit bättre?
[ Asia Bibi: Gud sände en fågel som tröstade mig i fängelset ]
Sjuksköterskan Tabita Gill anklagades av en kollega i januari i år för att ha hädat mot islam. Flera andra kollegor attackerade och misshandlade henne. Hon lyckades dra sig loss och låsa in sig i ett rum fram till dess polisen kom för att rädda henne från sjukhuset. Men kommer myndigheterna att skydda henne? Sannolikheten är nästintill obefintlig om man exempelvis ska lita på en rapport som svenska UD publicerade 2017.
Så här svarade mig Svenska Freds om vapenhandeln: “Indirekt innebär även all vapenexport till länder som kränker mänskliga rättigheter ett godkännande av köparstatens agerande.”
Vad säger företrädarna för den svenska humanitära stormakten?
— Nuri Kino
Men vad gör ISP, Inspektionen för strategiska produkter, åt det? Myndighetens svar till mig: “Om ISP:s tillsynsroll kan tilläggas att ett förslag om att införa mer systematiska efterkontroller (verifikationsbesök) i utlandet av export från Sverige av lätta vapen just nu bereds inom Regeringskansliet.” Så tillsynsmyndigheten planerar att göra fler efterkontroller. ISP skriver också att mänskliga rättigheter är centrala vid villkor vid tillståndsprövning.
[ Elisabeth Sandlund: Skenbar minskning av svensk vapenexport ]
Jag frågade tre berörda ministrar och Sida: Kräver Sverige att Pakistan ska efterleva mänskliga rättigheter? Att kvinnor och minoriteter ska få sina rättigheter och skyddas?
Myndigheten och ministrarna refererade till varandra eller till andra. Ingen tar ansvar. Och kugghjulet snurrar vidare.
Ur regeringens rapport: “ … detta drabbar även kristna, som är särskilt utsatta för extremistiskt våld. Icke-muslimska minoriteter såsom kristna och hinduer diskrimineras såväl i lagen som socialt och ekonomiskt. De utsätts för bland annat tvångskonverteringar och våld från radikala grupper.”
Så, trots att regeringen tar förföljelsen på allvar verkar den inte ha någon plan för hur detta ska förhindras eller något svar på frågan hur de kan fortsätta sälja vapen till Pakistan.
Nyhetsbyrån AP rapporterade i december 2020 att tusen flickor tvångskonverteras varje år. Vad säger företrädarna för den svenska humanitära stormakten? Den feministiska regeringen?
[ Asia Bibi: Gud sände en fågel som tröstade mig i fängelset ]
