Vi måste vara där människorna är. Så sade varje inköpt föreläsare på temat sociala medier för tio år sedan. Och så säger var och varannan församlingsanställd idag. Också många av dem som är medvetna om dessa mediers baksida kan uppgivet konstatera att alternativet troligtvis är sämre.
“Vi måste vara där människorna är.” Jag minns själv när jag hörde det första gången. Jag var 14 år och med i småstadens missionsteam, och vi delade ut kaffe på gågatan mitt i natten. Den som fyllt arton kunde sitta på puben och dricka kaffe, tillgänglig för samtal om livet och Gud. Och även om vi tyckte att de som rörde sig på gågatan halvfyra på natten gjort några dåliga val, och även om vi tyckte att puben var ett ställe man helst skulle undvika, så var det klart varför vi var där: Vi måste vara där människorna var. Men inte som en av alla andra, utan som ett ljus i vad vi såg som ett mörker.
[ Debatt: Använd Facebook för att evangelisera ]
Nu gäller samma princip som på puben, menar många. Må vara att Facebook kanske bidrar till samhällssplittring och psykisk ohälsa. Men har vi något val? Vi måste väl vara på Instagram, Snapchat och TikTok – precis som vi tidigare skulle vara på puben? Och om Facebook är fyllt av fiendskap och självhat, så kan väl kyrkan vara där och istället tala om att älska Gud, sin nästa och sig själv?
Men analogin mellan baren och de sociala medierna är bedräglig.
Jag ser en kyrka som sluddrande beställer in en till.
— Emma Audas
I Finska kyrkan kan man nu se två trender: Kyrkans mer synliga närvaro på sociala medier, och en drastisk nedgång i intresset för kyrkan särskilt bland unga kvinnor. Och jag tror att de hänger ihop.
Häromdagen blev jag igen påmind om forskning som visar att den yngre generationen är mer kritisk till sociala medier än de äldre. Det här ska inte missförstås som att de här unga skulle var mindre aktiva på forumen – tvärtom. De lever stora delar av sina liv där. Men medan de publicerar ännu en selfie är de medvetna om att den världen gör dem illa.
[ Fredrik Wenell: Urskiljning och teckentydning krävs i sociala medier ]
Kyrkan behöver vara där människor är. Men jag är rädd att kyrkan inte sitter som den enda nyktra vid baren och ber om en påtår till kaffet. När jag betraktar kyrkan i sociala medier ser jag någon lika illa medfaren som de andra på puben natten till en vanlig onsdag. Jag ser ingen klartänkt själasörjare. Jag ser en kyrka som sluddrande beställer in en till. Och inte för att kyrkan är dålig på sociala medier. Utan för att de sociala medierna är en bar där du inte själv kan välja vad du dricker. Själva flödet är drogen.
De unga kvinnorna fattar hur skadliga de sociala medierna är. Men de förmår inte sluta använda dem. Så vem kan klandra dem för att de inte söker hopp, tröst och vägledning av en kyrka som erbjuder sig att bjuda på nästa runda?
