Det skulle kunna ha gått så fel för Mio, men det har det inte gjort. Än. Mios mamma lider av svår psykisk ohälsa och försökte skada både sig själv och Mio under graviditeten. Mios pappa avtjänar ett fängelsestraff.
Men Mio har firat sin ettårsdag, bor i ett familjehem som bryr sig om honom, har syskon som han betraktar som sina, dansar gärna med till Bolibompadrakens sång och utvecklas enligt BVC helt normalt. Han omhändertogs med stöd av socialtjänstlagen redan vid födseln. Pappan har han aldrig sett, mamman bara några gånger vid kontrollerade tillfällen.
Han har en annan familj. Kanske fortsätter det så, kanske kan mamman en dag ta större ansvar för sitt barn. Om inte ...
[ Elisabeth Sandlund: Skulle Migrationsverket skicka ut min dotter också? ]
Mios föräldrar kommer från Belarus. De har avvisningsbeslut och snart ska det verkställas. Mio ska med. Han kommer ryckas från den enda familj han känner och antingen hamna med två föräldrar som bedömts olämpliga att ta hand om honom. Eller på barnhem. Trots familjen han har här.
I normala fall har Sverige en asyllagstiftning som kan ta hänsyn till Mios särskilda skäl. Nu är den lagstiftningen upphävd i väntan på att en ny flyktinglag ska komma till hösten.
Det tar sönder människorna som drabbas, och någonstans tar det sönder alla oss andra också
— Gustav Fridolin
Ni kanske har sett att det är bråk om flyktingpolitiken igen. Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni säger att de hotar lämna samarbetet med regeringen om det remitterade förslaget med paragrafen om humanitära skäl förverkligas.
Det här är ett bråk som inte alls borde handla om Mio. Eller om Ruth från Peru som avvisades från sin svenska man och deras två barn och sedan bedömts inte ha rätt att återförenas med sin familj. Eller om barnen som kommit själva, rotat sig här och inte känner något annat land. Eller om människor som måste bäras på bår ur landet, och sättas på flyg någonstans där det inte finns vård.
I sådana fall som Mios, Ruths eller andras vill Migrationsverket kunna ta individuella hänsyn. Det handlar inte om asylrätten utan om att avvisningar i sådana här fall strider mot all rimlighet. Det tar sönder människorna som drabbas, och någonstans tar det sönder alla oss andra också.
[ Se den stora kristna flyktingdebatten ]
Därför behöver lagstiftningen en fungerande regel om humanitära skäl och därför har ett sådant förslag remitterats.
Jag förstår att medlemmar i Liberalerna inte lyssnar på mig om sina strategiska vägval. Det ska de nog inte göra. Säkert finns det skäl för L att välja ena eller andra sidan. Men jag hoppas ändå någonstans att L kan lämna de här reglerna utanför. Barnen och familjerna som då och då syns i tidningsrubrikerna, men hela tiden däremellan lever sina liv, har hamnat tillräckligt i kläm. De borde inte behöva drabbas en gång till.
