Gästkrönikor

Jag fick höra att jag borde aborteras retroaktivt

Abortdebatten synliggör svenska åsiktskorridoren, skriver Ruth Nordström

Efter de senaste veckornas debatt kring abortfrågan och Kristdemokraterna, har jag ställt mig frågan flera gånger: Är det ens möjligt att föra ett sakligt samtal om abort i svensk offentlighet? Abortdebatten synliggör den svenska åsiktskorridoren, som jag sammanfattat i fem punkter:

1. Nåde dig om du sticker ut och har en avvikande åsikt mot den vi bestämt.

2. Nåde dig om du tror att pluralism och tolerans gäller vem som helst, som inte vi godkänt.

3. Nåde dig om du inte rättar dig i vårt led.

4. Nåde dig om du tycker, säger och tror något som går emot vår konformistiska konsensuskultur.

5. Då skall du stigmatiseras. Misstänkliggöras. Och frysas ut.

I oktober förra året följde jag utfrågningen av domaren Amy Coney Barrett till Högsta domstolen i USA och läste hur fler än 70 välrenommerade vetenskapsjournalister och författare skrivit en protest mot utnämningen av henne. Hon är ju konservativ. Och katolik. Och dessutom prolife.

Det är när normbrytare utmanar den politiskt korrekta eliten som den verkliga toleransen prövas.

—  Ruth Nordström

Under de sju år jag och mina kolleger varit juridiska ombud i barnmorskemålen om samvetsfrihet inom vården har vi mött massiv negativ opinion, svartmålning och personangrepp i medier. Jag utpekades av Aftonbladets ledarredaktion som en “fullfjädrad rättshaverist” från “tokhögern” när förhandlingarna i Jönköpings tingsrätt inleddes. Av samma tidning påstods jag orsaka “EU-bråk” när jag skulle tala i EU-parlamentet om människohandel på EU:s Anti Traffickingdag. Det cirkulerade bilder i sociala medier av mig, Ellinor Grimmark, Hitler och Trump med texter om att vi borde aborterats innan vi föddes. Och en nöjespanel i TV4 sa hånskrattande att abortmotståndare borde aborteras retroaktivt, samtidigt som bilder på mig och Ellinor Grimmark rullade i bakgrunden.

Den svenske domaren i Europadomstolen, Erik Wennerström, som varit med och fattat­ beslutet att inte ta upp klagomålet, har jobbat­ i 30 år för den svenska regeringen, varit generaldirektör för Brottsförebyggande rådet som tilldelade bidrag till Sveriges kommuner och landsting (numera Sveriges kommuner och landsting, SKR) och suttit i insynsrådet vid Jämställdhetsmyndigheten med SKR:s vd, det vill säga barnmorskornas arbetsgivare och motpart. Nu väntar barnmorskorna på att Europadomstolen ska ta ställning till ansökan om resning på grund av jäv.

I det svenska samhället är vi högljutt toleranta – mot liktänkande och det politiskt korrekta. Men det är när normbrytare utmanar den politiskt korrekta eliten som den verkliga toleransen prövas. När medieklimatet riskerar att tysta minoriteter är det en ren demokratifara. Under abortdebatten har många företrädare för KD fördömt de som uttalat en annan uppfattning än “partilinjen”. Tänker KD göra åsiktskorridoren lika smal inom partiet som utanför?

Fler artiklar för dig