Efter att jag hade skrivit en lång personlig essä om att jag hade blivit smittad av coronaviruset, fast jag först var helt isolerad med min mamma i tre månader och sedan följde alla restriktioner, ville medier intervjua mig. Jag gav tre intervjuer och tyckte att det räckte och behövde vila. Jag hade hamnat på sjukhus och fått syrgas, blodförtunnande och kortison och var trött. Jag hyllade den svenska sjukvårdens insatser.
En journalist från en av de större svenska tidningarna tjatade sig till en intervju. Hon behövde den till ett längre reportage hon skrev om coronavirusets utbrott i invandrartäta områden och varför dessa var extra utsatta. Det lät som något bra.
Jesus var den första kända humanisten och människorättsaktivisten. Jag skulle nog också vilja lägga till feministen.
— Nuri Kino
Fem minuter in i intervjun frågade hon om min multisjuka mamma, om hur sjukvården räddat hennes liv. Jag svarade att en läkare skrattat och sagt att mammas viljestyrka och gudstro förmodligen också bidrog.
“Mm”, hörde jag på andra sidan tråden. Ingen följdfråga. Lite senare i intervjun undrade journalisten varför jag ofta på min Facebooksida uppmanar till solidaritet, till att vi måste samarbeta för att bryta spridningen av viruset och på det sättet hjälpa vårdpersonalen.
[ Joel Halldorf: Kristna värderingar behövs i politiken ]
Sedan uttryckte hon något märkligt, men ändå inte. Hon undrade varför jag vid något tillfälle nämnde den religion jag är född till, att det inte kan vara bra att prata om just sin religion när man manar till samarbete, att det kan uppfattas “exkluderande”. Hon fick en nästan hånfull ton i rösten.
Jag parerade med att undra om hon visste något om Jesus. Hon svarade att hon inte förstod varför hon skulle veta något. “Jo, för att jag tar mig rätten att tro att allt det du själv tror på är baserat på det”, svarade jag. Hon började nästan skratta.
[ Elisabeth Sandlund: Ingen förlåtelse utan bekännelse, Tegnell och Löfven ]
Svenska humanisters värderingar är till viss del byggda på Jesus kamp, på att han var den första kända humanisten och människorättsaktivisten. Jag skulle nog också vilja lägga till feministen.
Senare på dagen ringde min vän Stella som är gymnasielärare. Jag berättade för henne om samtalet med journalisten. Stella skickade mig ett utdrag ur Läroplanen för det svenska gymnasiet från 2011:
“Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell” (min kursivering).
