Ofta är vi människor snabba på att tala om hur andra ska göra, även vi kristna skribenter talar ofta om vad som är fel i tidsandan eller vad politiker gör fel. Vi beskriver moraliska förfall och oroas över de andra, andras missbruk av olika slag. Och visst, vi ska vara profetiska, benämna orättvisor, påverka beslutsfattare, driva opinion för det goda, peka på hoppet och lyfta fram barmhärtiga lösningar. Men mer än allt annat, står det i Ordspråksboken, ska vi vakta vårt hjärta, ty hjärtat styr vårt liv (Ords 4:23).
Vi ska värna våra barn och unga, skydda dem mot destruktivitet, men mer än allt annat, ska vi alltså vakta vårt eget hjärta. Samma tematik finns i evangelierna där det står att vi först ska ta bort bjälken ur vårt eget öga så att vi kan se klart, därefter kan vi ta bort flisan ur vår broders, systers.
[ Frida park: Vi måste hitta framtidens bärare av hopp ]
Det är ett nytt år nu och i kyrkorna läser vi om Jesu födelse och dop. Datumen varierar lite, men alla kyrkor uppmärksammar att Jesus föds och att Jesus döps. I något kyrkoår finns också texterna om när Jesus som tolvåring försvinner från sina föräldrar och först tre dagar senare (tänk den paniken), återfinns i templet. På sin mammas oroliga fråga svarar han: “Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Jag har all sympati med de oroliga föräldrarna, men texten berättar om var vi har vårt hemma.
Somliga avger nyårslöften. Inför ett nytt år kan hjärtats fokus vara ett sådant.
— Sofia Camnerin
När det är ett nytt år påminns vi om att Jesus föds till jorden, att vi i dopet föds på nytt och att vi behöver vara hos vår “fader”, liksom den tolvårige Jesus. Texterna ur vishetslitteraturen ger ytterligare bilder. Det handlar om vårt eget hjärta. Vi ska vakta det. Somliga avger nyårslöften. Inför ett nytt år kan hjärtats fokus vara ett sådant.
Det är så mycket som sliter oss från vårt djupa centrum. Hotet mot allt livs existens verkar aldrig ta slut. Vi vet att inte minst våra barn och unga är i djupet av sina hjärtan oroade, somliga till döds. Vi vet att det finns krafter som sliter isär och vill göra oss till fiender för varandra. Vi vet att girighetens makter fortsätter att skapa enorma orättvisor mellan länder och människor, även när vaccindoser ska fördelas. Vi vet att hus kan falla ner i slukhål och att vattenmassor kan dränka allt i sin väg.
[ Carolina Klintefelt: På spaning efter det hopp som flytt ]
Vi vet också att en ny stjärna är tänd på natthimlen. Vi vet att herdar besöker den nyförlösta Maria som tar allt till sitt hjärta.
För att kunna älska Gud och människor, barn och unga, för att kunna leva förvandling, bära hopp och tröst behöver vi vakta våra hjärtan. Vi behöver börja där. Ett nytt år påminner om nystarter och omstarter. Nu är igen tid att söka det som är bäst, för det kommer inte att tas ifrån oss.
