Så var den uppe på bordet igen, frågan om hur kyrkorna ska kunna bevara fler vid insteget till vuxenlivet från barn- och tonårslivet. Bibeln idag har haft ett projekt i ämnet vars rapport presenterades i förra veckan. Det finns förstås nästintill oändligt mycket att fundera på och vrida och vända kring rörande detta och mitt främsta bidrag lämnade jag redan 2009 i boken “Jesus gick vidare och kyrkan står kvar”.
Men tillåt mig att ändå skicka in några komprimerade tankar i samtalet.
Matematiken som uppenbaras i evangelierna får inte glömmas bort: Människor har i alla tider valt bort att följa Jesus för att de inte tror att han är den han påstår sig vara eller för att de inte tycker det är värt priset. Så något sätt att behålla alla lär inte finnas i vår tid heller, om nu den bibliska utmaningen om överlåtelse och efterföljelse ska finnas kvar (och det är sannerligen att rekommendera).
Men om man lägger utopin att behålla alla åt sidan så kvarstår de som tror och är villiga och dessvärre finns ingen automatik att ens dessa blir kvar. Klok är den kyrka som aktivt anstränger sig för att underlätta växten in i vuxenlivet så att behållen – eller förhoppningsvis förstärkt och fördjupad – tro kan bli möjligt. För det kommer inte ske per automatik.
Vill vi nå nya människor och den uppväxande generationen med evangeliet?
— Carl-Henric Jaktlund
Häromåret besökte Dave Matthews, pastor i Holy Trinity Brompton London, Alpha Sveriges nationella konferens och ett citat från honom har etsat sig fast: “En församling växer automatiskt uppåt i ålder och inåt i fokus, den kan bara växa nedåt i ålder och utåt i fokus genom medvetna val.”
De orden klickade till, slog an och dröjde sig kvar.
[ Läs mer | Rapport: Över hälften av frikyrkliga ungdomar lämnar tron ]
Varje församlingsledare bör smaka på de orden och låta dem stämma till eftertanke och fundera på om det är sant och vad det i så fall får för konsekvenser i prioriteringar i form av tid, energi och ekonomi. Vill vi nå nya människor och den uppväxande generationen med evangeliet? I så fall måste medvetna val göras, för annars har vi människor en tendens att fastna i ett fokus på vad jag vill och önskar, med den naturliga följden att nya och yngre inte hamnar i blickfånget.
Allt annat församlingsliv är förstås inte dåligt, men en spiral som leder inåt i fokus och uppåt i ålder är av definition negativ. Först och främst måste det viktigaste göras, därefter kan annat viktigt placeras.
Hur detta ska formas i detalj? Den genvägen varken kan eller vill jag försöka ge, varje sammanhang måste själv lägga energi därpå och de konkreta svaren kan skifta. Men detta kan sägas: Den församling som vill se unga växa vidare bör prioritera dem genom medvetna och aktiva val.
[ Läs mer | Viktigt att unga i kyrkan får fortsätta hålla kontakten ]
