Gästkrönikor

Gränsen för yttrandefrihet går inte vid religiösas känslor

Uppmuntra i stället till mer religionskritik, skriver Jacob Rudenstrand.

Det är snart en månad sedan tre personer föll offer för den islamistiska terrorn i basilikan Notre-Dame i Nice. I mitt Twitterflöde kunde jag kort därpå läsa hur bekanta som förberedde sig för Allhelgona undrade om ett kyrkogårdsbesök skulle innebära en risk. Var det där terrorn som lamslog Europa skulle slå till härnäst?

Liknande frågor ställs om skolan: Riskerar den lärare som vill visa Muhammedkarikatyrer i undervisningssyfte sitt liv? Att lärare hotas och misshandlas – i Sverige – är redan ett faktum. Och flera svenska lärare har gått ut med att det som skedde med deras franske kollega Samuel Paty kan ske även här. En fråga om detta ställdes nyligen till statsministern, som svarade att det är “viktigt att hela samhället ska visa sitt stöd. Vi ska stå upp för vår yttrandefrihet”. Samtidigt: Om inte hela samhället vill stå upp för yttrandefriheten då?

I en färsk opinionsundersökning ansåg 66 procent av franska muslimer att lärare inte ska ha rätt att visa karikatyrer av religiösa personer. Efter koranbränningarna i Stockholm och Malmö ville även ett flertal svenska muslimska församlingar förbjuda hån av islam och andra religioner. Och så sent som i fredags demonstrerades det utanför franska ambassaden. Nu utgör krav på hädelseförbud inte en direkt uppmaning till terror – och flera imamer har markerat mot våld. Ändå illustrerar kraven att yttrandefriheten behöver förklaras och försvaras. Även om kritik eller hån av religiösa övertygelser inte är trevliga kan de upprörda känslorna inte utgöra yttrandefrihetens gräns. Det skulle i så fall även drabba muslimer själva.

Om inte hela samhället vill stå upp för yttrandefriheten då?

—  Jacob Rudenstrand

Som den muslimske tänkaren och Indonesiens tidigare president Abdurrahman Wahid skriver i boken “Silenced” (2011), uppmuntrar hädelselagar “bara muslimska fundamentalister i att påtvinga en andligt tom, hård och monolitisk förståelse av islam i världen. Istället bör västerländska myndigheter bestämt försvara yttrandefriheten.”

Istället för att vilja begränsa religionskritik behöver muslimska församlingar uppmuntra till mer. Efter attacken i Wien betonade Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz att det inte räcker att bekämpa terrorismen. Även tankegodset bakom måste bemötas: Islamismen.

Tyvärr har många muslimska företrädare backat från denna idédebatt, för att istället tala om islamofobi. Men på samma sätt som kristna offentligt diskuterar och analyserar vad som ledde till Knutbytragedin och andra övergrepp i kyrkor, behöver ledande muslimer delta i debatten om islamismen och radikaliseringen.

Om vi ska bygga ett gemensamt samhälle där sekulära, kristna, judar och muslimer lever sida vid sida har ingen lyxen att sitta på åskådarläktaren.

Fler artiklar för dig