Gästkrönikor

Ska kyrkan vänta eller meddela sin ankomst?

De liturgiskt kunniga och noggranna brukar så här års påpeka att “Advent” faktiskt betyder “ankomst” och inte, som många tror, “väntan”. Det är korrekt, men sällan eller aldrig har väl uppförsbacken för den upplysningen känts brantare än denna vinter när allt präglas av en enda stor väntan: Efter ett vaccin, efter att få träffa släktingar och vänner, efter att få anordna ett normalt gudstjänstliv.

Kanske är det därför rimligt att vänta med påpekanden om att advent inte betyder väntan. Ja, eller så är det mer anledning än någonsin att denna vinter få trycka på, stryka under och ropa ut att det betyder ankomst och att det inte bara är en lek med ord utan en verklighet, full av liv.

För det är ju så kyrkan tror: Denna tid på året – när vi minns och firar det storslagna att Gud blev människa – är ett jubelrop för mänskligheten i stort om att Gud är för oss och med oss. Men det är inte stopp där, det finns även en hälsning till den enskilda människan om att Gud vill komma oss nära på personlig nivå. En dörr står på glänt till frälsning, till räddning.

Det digitala är ett reellt alternativ för att nå nya människor.

—  Carl-Henric Jaktlund

Det budskapet bör inte kyrkan vänta med att kommunicera, kyrkan bör tvärtom göra allt den kan för att bereda sin ankomst i denna tid med det budskapet.

Nu är det ju inte världens enklaste sak just i år förstås, framför allt inte när man som jag är övertygad om att det är ansvarsfullt av den svenska kristenheten att vara så förståndiga och inlyssnande som möjligt kring de skärpta anvisningarna. Att följa det som är styrt enligt lag är naturligtvis givet, men jag tror det är klokt med att ta socialminister Lena Hallengren på allvar när hon uppmanar: “Leta inte efter kryphål, obstruera inte”. Hellre det säkra före det osäkra i ett allvarligt smittoläge, hellre en mil extra än en för lite.

Men i så fall är det väl i princip kört att nå ut med tröstens ord om hopp och räddning? Nej, för de enskilda samtalen – exempelvis under en promenad i höstmörkret – är ju exempelvis inte inställda. Och jämte de analoga alternativen finns numera de digitala. “Men det är inte detsamma som att se i verkliga livet”, säger någon. Nej, det är annorlunda – men även det är på riktigt, även det är verkligt, och erfarenheten internationellt från länder som haft den form av nedstängning och isolering som Sverige nu nosar på pekar i tydligt riktning: Det digitala är ett reellt alternativ för att nå nya människor. Inom Alpha (grundkurs i kristen tro) strömmar exempelvis vittnesbörden in från människor som deltagit online från sina hem: Frälsning, andeuppfyllelse, helanden.

Anden blåser vart den vill, även genom digitala rum.

Fler artiklar för dig