Det är inte så enkelt, detta med enskilt och gemensamt kristet liv. Vad ska egentligen prägla och känneteckna? Att ta ut riktning har förstås alltid varit klurigt men frågan är om det inte bara blivit svårare och svårare. Man skulle kunna tänka att de senaste årtiondenas ökade inspel från olika håll – via internets förstärkta insteg i våra liv – hade varit till hjälp, men risken är att det snarare rör till det. Att få inblick i kristenhetens mångfald av uttryck och betoningar är förvisso väldigt intressant och givande, men det kräver även ordentlig sortering om det inte i praktiken snarare ska skapa en enda stor röra av olika församlingssyner, teologiska inriktningar och visionära utmaningar.
Jag har de senaste åren mött allt fler som hamnat där, i någon slags frustrerad förlamning, och jag har själv känt tydlig smak av den.
I ett sådant läge finns behov av positiv förenkling, av vägledande hjälp för att hitta något att grundläggande hålla fast vid. För mig har ord från den kanadensiske pastorn och författaren John Marc Comer varit till nytta för att skapa en god grundplatta att orientera ifrån. Viktigt för ett kristet liv, såväl enskilt som gemensamt, är enligt honom tre saker: vara med Jesus, bli som Jesus och göra vad Jesus skulle ha gjort om han vore du eller ni.
Jag har de senaste åren mött allt fler som hamnat i någon slags frustrerad förlamning.
— Carl-Henric Jaktlund
Lärjungaskap uttryck i komprimerad form, helt enkelt: Personlig gudsrelation, helgelseprocess och en utlevd tro som får praktiska konsekvenser.
Detta är varken revolutionerande eller totalt klargörande, men det är en start på ett processande som det senaste året i alla fall hjälpt mig att vaka över att det blir en bredd i mitt liv. Tar jag min egentid med Jesus, värnar jag min utveckling till Kristuslikhet och vakar jag över att leva utgivande och generöst gentemot andra? Samma sak i församlingslivet, finns dessa olika delar med eller betonas bara ett eller par av dem? Om det diakonala och missionerande perspektivet inte existerar riskerar det kantra över i internt fokus, men om perspektivet kring den egna tiden med Gud och formandet av karaktär uteblir så är det skevt åt andra hållet.
Som sagt, totalt klargörande är det förstås inte för om man väl konstaterar att det där är tre områden som jag önskar ska prägla och känneteckna mitt och församlingens liv så kommer ju nya frågor om hur man är med Jesus, blir som Jesus och gör vad Jesus skulle ha gjort om han varit jag eller vi. Något snabbfix är det således inte, men det är en start på ett sorterande som förhoppningsvis kan få leda till att det kristna livet får en sund och klok bredd som löser upp förlamningar och väcker goda utvecklingar.
