En pastor i Equmeniakyrkan åtalas för grovt barnpornografibrott efter att ha haft mängder av övergreppsbilder på sin dator. Uppgifterna är fasansfulla för hela den svenska kristenheten. Där våra minsta ska känna sig som tryggast, i hjärtat av en församling, kan de vara som mest hotade.
För människor som attraheras av barn kommer att söka sig till miljöer där barn finns. Vi läser om avslöjanden från idrottsvärlden, från föreningar, skolor, andra kyrkor – och, förstås, internet. Stiftelsen Childhood som arbetar mot övergrepp på barn konstaterar att det är ”oerhört viktigt” att skapa trygga platser där barn kan utveckla förtroendefulla relationer med vuxna, och nämner bland annat kyrkor. Desto större blir sveket när den trygga platsen blir en brottsplats.
Vi får aldrig titta bort. Vi måste ständigt kunna prata öppet om händelser som dessa.
— Erik Helmerson
Efter avslöjanden som detta är det viktigt att inte föregripa utredningen, sprida obekräftade uppgifter, dra förhastade slutsatser. Det måste klargöras exakt vad som hänt.
Den organisation där brottet uppdagats, i det här fallet Equmeniakyrkan, måste svara med transparens och ljus. Här är Katolska kyrkans agerande fram till 2000-talets stora övergreppsavslöjanden ett skräckexempel. På samma sätt som man inte kan ljuga sig igenom en kris kan man inte tiga och mörklägga sig igenom den.
I ett uttalande skriver Equmeniakyrkan: ”Vi är tacksamma för att detta kommit fram.” Det är rätt förhållningssätt men manar också till handling. Allt, precis allt måste komma fram i ljuset, och församlingsmedlemmarna måste få känna sig trygga i att allt, precis allt, görs för att förhindra att något liknande händer igen.
Mörkret som omger sexuella övergrepp och överträdelser mot barn skapar ofta skam, inte bara hos utsatta utan även hos dem som befunnit sig nära misstänkta för sådana brott. Även här måste ljuset släppas in och få flöda med full kraft. Vi får aldrig titta bort. Vi måste ständigt kunna prata öppet om händelser som dessa. Här har församlingarna en viktig roll i att erbjuda en atmosfär av kärlek, tillit, läkande och den frimodighet som är skammens motsats.
