G8B predikar nåd – men utövar makt

I de allra flesta gemenskaper förekommer det olika former av disciplinering. Den kan vara direkt eller indirekt. Det finns i samhället på olika sätt och nivåer. På amerikanska elituniversitet finns det exempel som tyder på stark disciplinering utifrån progressiva värderingar, exempelvis på Georgetown University (Kvartal 21/3). Bryter du mot partiprogrammet i ett politiskt parti riskerar du också att bli utesluten – även det disciplinering.

När Göteborgs 8:e baptistförsamling (G8B) idkar församlingsdisciplin är det i sig alltså inget ovanligt. Det borde inte heller vara svårt att förstå betydelsen av det för en kristen. I alla fall inte om man anser att det ytterst handlar om en människas frälsning. I Svenska kyrkan fick man sitta vid stocken eller bli landsförvisad och frikyrkorna hade sina syndakataloger med åtföljande församlingstukt och uteslutningar.

Det går att förstå G8B:s teologi som en reaktion mot vad de uppfattar vara andra församlingars slapphet: att vissa slutat tala om lärjungaskap eller inte längre bryr sig om synd. Och de har rätt i att om kyrkorna slutar tala om synd är det inte längre teologiskt meningsfullt att tala om frälsning. Den kristna tron riskerar då att bli en terapeutisk snuttefilt. Det är tydligt att de vill göra det goda och eftersträvar att vara trogna evangeliet. Det engagemanget och den överlåtelsen är något för fler att ta efter.

[ Lithell om G8B:s uteslutningar: Vi har inte agerat oförutsägbart ]

Församlingsdisciplinens återkomst är en del av internationell trend i den västerländska kyrkan som bland annat kan förknippas med nyreformert teologi. Rörelsen, som kommer från USA, har reagerat på vad de menar är en uttunning av vissa teologiska övertygelser. De lägger därför stor vikt vid Guds suveränitet, förutbestämmelsen av människors frälsning relaterat till den ovillkorliga nåden. De frånkänner kvinnor rätten att vara församlingsledare. G8B har nära koppling till The Gospel Coalition, vilket är rörelsens teologiska nav.

Trenden har inte fått ett bredare genomslag i kyrkorna, inte heller i Sverige, men påverkar enskilda personer inom församlingar vilket ibland leder till spänningar.

Med det sagt är den sortens församlingsdisciplin G8B ägnar sig åt mycket, mycket ovanlig i dagens svenska församlingar. Och det finns goda skäl till att det är och bör vara så.

Även om syftet med disciplineringen skulle vara kärlek blir den missriktad. Skälet är egentligen inte att de läser bibeltexterna fel, utan snarare att de inte följer texternas intention. De personer som nämns i Dagens reportage har upplevt trauman. De har inte blivit upprättade, vilket är församlingsdisciplinens mål, utan riskerar snarare att på grund av det som gjorts mot dem välja bort Jesus.

I Bibeln använder Gud till och med hedniska kungar för att tillrättavisa sitt folk.

—  Fredrik Wenell

Det är riktigt att det finns texter i Nya testamentet som talar om församlingsdisciplin. Enligt dessa ska det ske på vissa föreskrivna sätt. Man kan hävda att G8B följer dessa. Ändå gör de helt fel.

Det handlar om vad man teologiskt kallar för kontextualisering. Något som vissa former av modern teologi har svårt att acceptera. G8B tänker sig att bibelordet ska läsas bokstavligt. Att sanningen är enkel att förstå. Av rädsla för godtycke, och det finns alltid risk för godtyckliga tolkningar, så förefaller det för en del, inte minst reformerta män, som att det vore bättre att göra konservativa bokstavliga tolkningar. Då, menar de, kan sanningen säkras.

[ Över 40 procent av medlemmar uteslöts ur gamla baptistsamfundet ]

Uppsåtet till trots riskerar den sortens läsning av texten ändå att bli helt fel. Texterna kom till i ett helt annat historiskt sammanhang. En texts betydelse är visserligen alltid densamma, men eftersom textens historiska tillkomst skiljer sig från nutiden behöver skillnaden mellan dåtidens och nutidens historiska och kulturella kontext tas i beaktande, annars är risken att texternas ursprungliga intention ändras.

Enligt den evangelikala Lausannedeklarationen är Bibeln Guds ord genom människors ord i historien: ”Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen.” Vad skiljer dåtidens kontext från vår? Bibeln är skriven i vad som kan beskrivas som hederskultur. Om en individ bröt mot gemenskapens normer stod församlingens anseende och heder på spel. Individen definierades främst utifrån det kollektiv hon eller han tillhörde. För kristna blev församlingen den nya familjen och därmed den gemenskap de skulle leva ansvariga inför.

Det sättet att tänka är främmande för vår samtid, vilket inte minst blir tydligt i samtalen om hederskulturer i relation till andra etniska kulturer. I den svenska kulturen är individen sin egen och är ansvarig bara inför sig själv. Att utsättas för en kollektiv disciplinering upplevs därför som en grov kränkning av personens jag. I stället för en motiverad tillrättavisning eller korrigering upplevs detta snarare som ett avklädande; personen ställs naken fram inför alla de andra. Det är inte svårt att se att det kan orsaka sår som har svårt att läka.

[ Mejlen visar: Församling i Göteborg nekar medlemmar frivilligt uträde ]

I G8B:s fall finns det ytterligare saker som komplicerar: makt. I G8B är det en snäv grupp män med samsyn som beslutar om teologi och huruvida församlingsdisciplin behövs. Detta märks inte minst i hur de uppträder och försvarar varandra på sociala medier. De visar oerhört sällan något som helst prov på att själva vilja ta tillrättavisning från någon utanför gemenskapen. Detta är ett starkt orostecken.

En fråga som alla ledarskap behöver ställa sig är vem man står ansvarig inför. Alla i ledande ställning bör göra det till en vana att utsätta sig för människor som tycker annorlunda. Alla behöver människor i sina liv som de blir utmanade av. I Bibeln använder Gud till och med hedniska kungar för att tillrättavisa sitt folk, Israel.

Finns det någon som har rätt att korrigera ledarskapet i G8B om de hamnar snett? Det amerikanska nätverk församlingen är en del av är inte nog eftersom det består människor som tycker, tänker och tror som dem själva. Lyssnar de till andra, sådana som kanske inte håller med dem i allt? Utan detta finns det en risk för att sammanhanget blir för slutet, och i förlängningen också sektliknande.

En fråga alla kristna gemenskaper, inte minst G8B, därför bör ställa sig är om det sätt på vilket de behandlar varandra leder till att Gud äras i dagens svenska samhälle. Kan människor som ser gemenskapen utifrån identifiera Andens frukter, som saktmod, mildhet, återhållsamhet, bland dem? Eller ser de främst en grupp människor som tror sig ha sanningen och i kampen för denna är beredda att krossa allt motstånd, ja till och med människor, som kommer i deras väg? Det är i så fall ett sammanhang som varken avspeglar Jesus som det slaktade lammet eller som ärar den Herre vi snart firar som uppstånden.