De senaste två veckorna har varit krävande för alla aktie- och aktiefondägare. Enorma värdeminskningar drabbade hänsynslöst på grund av Trumps protektionistiska handelspolitik. Alla småsparare har fått otaliga råd om att sitta stilla i båten. Experter försäkrar att det nästan alltid kommer att vända uppåt igen.
I kyrkan behöver vi fråga oss om vi har talat tillräckligt mycket, tillräckligt sant och tillräckligt profetiskt om pengar. Det är länge sedan teologen Richard Foster skrev boken som kom att bli en kristen klassiker: Pengar, sex och makt. En treklöver av områden som är given oss människor och kan bli till välsignelse och glädje för oss och våra relationer. Men här finns också frestelser och mekanismer som kan föra en människa ut på stormiga hav och riskera att hon helt kapsejsar.
Kyrkan beskylls för att vi pratar både för mycket, för lite och undermåligt om sex. Under det senaste decenniet har frågorna om makt och maktmissbruk på ett smärtsamt sätt kommit upp till ytan. Ibland också i kombination med sex. Men frågan är om vi talat tillräckligt mycket om pengar.
Den kristna tron har också väldigt mycket att säga om just pengar. För Jesus är pengar något han återkommer till ofta och på oerhört utmanande sätt. Han kopplar sitt tal om pengar till en makt i tillvaron som han benämner nästan som en avgud eller en ond andemakt: Mammon.
Särskilt i Lukasevangeliet kapitel 16 blir detta tydligt, där han säger: ”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
De andra är rädda att de ska gå under. Guds son ligger i aktern och vilar.
— Öyvind Tholvsen
Mammon kommer lämna er i sticket, säger Jesus. Han säger inte om detta sker, utan pratar om när detta sker. Den senaste tidens kraftiga börssvängningar borde ge alla en tydlig påminnelse om att mammon väldigt lätt lämnar en i sticket.
Ekonomi är något av det mindre förutsägbara i vår tillvaro. Ingen hade kunnat prognostisera att USA skulle få en president som på ett så flagrant sätt vill slå sönder det nära internationella samarbete som världens länder med USA i spets, byggt upp genom lång tid. Den nationella egoism som Trump och Republikanerna verkar styras av, slår igenom på ständigt nya sätt styrd av ekonomiska vinningar för egen del. All solidaritet och samhörighet med andra länder tycks vara lika borttappat som myntet i Lukas 15. Och de verkar inte bry sig om att leta efter det heller. Här hjälper tullpaus till vissa länder föga.
Detta visar för en kristen vilken kraft mammon har. I kulturdebatten nämns ofta att sekulariseringen innebär att vi har avförtrollat världen. Tron benämner vissa saker i tillvaron som makter, myndigheter och härskare som får grepp över människor. Förtrollningen är inte bara en positiv, nästan lite romantisk idé. Precis som ordet vill komma åt, rör det sig också om förödande, mörka makter som vill binda och förstöra.
[ Frida Park: Musk och Trump sätter skräck i världens utsatta ]
Tänk om hela länder började följa Jesu kluriga råd om att ”använd[a] den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.” Det är så man bryter pengarnas förtrollning. Så att den inte får makt över oss. Uppmaningen ger Jesus till sina lärjungar, men kanske även nationer skulle behöva förstå och agera utifrån pengar som en potentiellt destruktiv makt.
”Sitt still i båten”, är råden alla experter ger just nu. Men för dig som tror kommer samma råd utifrån ett helt annat och djupare perspektiv: Om du har förlitat dig för mycket på pengar just nu, misströsta inte. Det finns en som ligger längst bak i båten och sover trots att vågorna går höga. Det är Jesus själv som gör det. De andra är rädda att de ska gå under. Guds son ligger i aktern och vilar. Det är härifrån en kristen ska hämta sin vägledning om att sitta still i båten. Inte som en uppmaning om hur du ska hantera din börs, utan som en utmaning att möta stormar, även på ekonomins område genom att höra Jesus säga till oss: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Och sedan förmår huta vindarna att tiga och vara stilla så att vågorna inte längre gör oss rädda.
Vad händer med oss om vi på sikt märker att ekonomin inte återhämtar sig? Vad rycks då undan för oss? Var det detta vi hade satt vårt hopp till? Drar ekonomiska kriser oss in i existentiella kriser, eller förblir de egentligen ofarliga krusningar som vi egentligen skulle kunna ligga bak i aktern och orädda sova oss igenom?
