Att diskutera abort är fortfarande tabu

Ordet tabu kommer från tonganska, ett språk som talas i Söderhavet. Ursprungligen betyder ordet avgränsad, förbjuden eller helig. Om något är tabu får detta något inte får närmas, eller nämnas, då det har en inneboende gudomlighet som måste värnas.

Sverige har, som alla kulturer, sina tabun. Saker som inte får diskuteras. Ibland blir detta formaliserat, som den lag som under några år fanns kring kärnkraft. Det var då förbjudet, ja straffbart, att planera eller förbereda framtida svensk kärnkraft. Ett tankeförbud.

Ibland är de mer sociala i sin natur, som frågor om invandring och migration länge var. Fram tills 2015 var det i stora delar av det offentliga samtalet tabu att lyfta problem med invandringen. De som ändå bröt tabut och pekade på migrationens baksidor och föreslog andra lösningar gjorde så till ett högt socialt pris.

Att tala om abort är kanske det sista stora tabut i Sverige. Att ens närma sig ämnet kan få allvarliga konsekvenser för den som försöker föra ett sansat, moget samtal om frågan. Den som pratar om det etiska problem som abort är, de skyddsvärda personerna (i plural), om vetenskapliga landvinningar som gör att allt yngre foster kan hjälpas eller att ens om abort-preventiva åtgärder riskerar att stämplas som abortmotståndare. Eller något ännu värre. Det är ett modus operandi som känns igen från tidigare tabun.

I detta, som i många andra frågor, finns en stark konformism.

—  Steven Crosson

På många sätt är Sverige ett unikt land. Även så när det gäller synen på abort. I en internationell studie av Pew Research Center sticker Sverige ut som det land i världen som har den mest abortpositiva synen. 95 procent anser att aborter ska vara lagliga medan bara 4 procent menar att de ska vara olagliga. I detta, som i många andra frågor, finns en stark konformism.

Men i frågor som omgärdas av tabun riskerar man också att missa vad en fri och framåtsyftande debatt skulle kunna komma med. Alla som vill tala om abort och människovärde vill inte nödvändigtvis förbjuda abort. Det går bra lyfta etiska frågeställningar kring abort (något som påminns om varje livets söndag den tredje advent) och samtidigt värna såväl kvinnan som barnet.

[ Organisation vill hjälpa kvinnor som ångrar en påbörjad abort ]

Vissa tabun är så starka att de lagfästs, som i fallet med tankeförbudet kring kärnkraft. Ett annat exempel är att abort, på förslag av Tidöregeringen, föreslås skrivas in i grundlagen. Just den frågan ligger nu och bereds på Justitiedepartementet. Om detta skulle bli verklighet, vilket det finns en politisk majoritet för, blir det ett kraftfullt slag i luften för att markera att här i Sverige är vi minsann eniga om detta om att abort är bra. Så eniga att det till och med står i grundlagen. Titta bara!

Det finns inga riksdagspartier som vill sänka veckogränsen för när abort ska vara tillåtet och några förslag i den riktningen går inte att se under överblickbar tid. Och de som talar om abort som ”hotad” räds nog snarare av sina egna hjärnspöken än något annat. Vore det inte bättre om det gick att föra en vuxen diskussion om etiken, vetenskapen och mänskligheten även kring abort? En diskussion utan tabun.

[ Elisabeth Sandlund: Ska människor med obotlig sjukdom ha rätt till vård var de än bor? ]