Nej till moské - nej till mission?

Det pågår en diskussion kring frågan om det ska byggas en ny, stor moské i stockholmsförorten Skärholmen, något som Dagen skriver om. Socialdemokraternas kommunalråd har uttryckt sig positiv till idén med hänvisning till religionsfriheten. Kristdemokraterna i staden har dock i flera debattartiklar tagit avstånd från idén och pekar på problem med integration, islamsk fundamentalism och utländska finansieringen.

Att det finns moskéer i Sverige är inte något nytt. Sedan början av 1900-talet har muslimska föreningar och församlingar funnits och verkat i landet. I takt med att invandringen från muslimska länder ökat har också behovet av muslimska gudstjänstlokaler ökat. Att det byggs moskéer även 2024 är inte orimligt. Samtidigt går det inte att blunda för den våldsbejakande islamismen som såväl internationellt som nationellt gör sig påmind. Att rycka på axeln åt detta är att göra samhället en otjänst.

Även om man inte kan vara blåögd över hur islamistiska regimer använder sig av pengar och “soft power” blir det problematiskt när svenska politiker säger att all utländsk finansiering behöver upphöra. Svenska kristna samfund missionerar och bedriver hjälpverksamhet i andra länder. Bygger sjukhus och driver utbildningsinsatser.

Om man skulle löpa utländsk-finansierings-lina ut, betyder inte då detta att det är slut med såväl muslimska pengar till svenska moskébyggen som med svenskt kristet stöd till utländska systerkyrkor och biståndsarbeten?

[ KD kräver stopp för omstritt moskébygge i Skärholmen ]