Svenska kyrkan ska nu, efter en motion av den vänsterpartistiska nomineringsgruppen på kyrkomötet, “bearbeta frågan om polyamorösa relationer teologiskt”.
Man kan dock fråga sig varför kyrkomötet anser att det finns ett pressande behov av att bearbeta frågan vidare. Domkapitlet i Lund har redan markerat mot användandet av hälsningsfraser där polyamori bejakas. Detta nya bearbetande – blir det då ett underkännande av Domkapitlets tidigare ställningstagande? För att inte tala om ett underkännande av synen på relationer och familjebildning som den världsvida kristna kyrkan sedan årtusenden bär upp.
Polyamori har aldrig varit en del av den kristna ordningen. På goda grunder. Snarare för månggiftestankarna till den muslimska sedvänjan. Men också till den progressiva rörelsen där man ser detta som en strid värd att föra. Så även i kyrkan.
Visst kan väl vuxna människor leva ihop både tre och fyra om de så vill. I ett fritt samhälle är det mycket möjligt att ha de mest kreativa av samlevnadsformer. Men är det den kristna kyrkans roll att bejaka och välsigna dessa relationskonstellationer? Finns det stöd i skrift och tradition för detta? Knappast.
[ Kyrkomötet beslutade att polyamori ska bearbetas teologiskt ]
