Frågar man personer över 40 är det rätt många av dem som känner att tonåren inte var särskilt länge sedan. Frågar man däremot tonåringar tror de ofta att den fyrtionde födelsedagen ligger en evighet bort. Hur det nu än förhåller sig med detta är det bara att konstatera att de som är unga i dag möter helt andra utmaningar än vad vuxna mötte under tonåren. Det är inte dansbaneeländet som är den stora frågan, inte biobesök, inte heller hårdrockens vara eller inte vara (för att nämna några).
Men gemensamt för alla som är och har varit unga är frågorna som handlar om vem jag är och vill, vad som är livets mening och (för den som är troende) vad vill Gud med mitt liv. Stora frågeställningar som kan skapa förväntan, men också ångest. Här behöver vi mötas över generationerna och finnas som medvandrare på livsresan. Som mentorer, samtalspartner, förebedjare och sparringkompisar kan vi som är äldre finnas till för unga. Och få tillfälle att lära av varandra.
I helgen hade jag förmånen att besöka ungdomskonferensen på Nyhem utanför Mullsjö. Mängder av ungdomar träffas under tallarna för gemenskapen och för att de längtar efter mer av Gud. I samtal med flera av dem blev det tydligt vilket stort Jesus-fokus de har. De vill leva för Jesus och ge tron vidare till sin generation, ja till hela världen. Det är alltså inte alldeles säkert att det är de unga som kommer följa efter oss som är äldre. Kanske är det snarare vi som får ta rygg på dem!
