Den amerikanske expresidenten Donald Trump är historisk på så många sätt. Nu senast för att här den förste att dömas för grova brott. Ändå tycks stödet från vita amerikanska evangelikaler fortsatt vara högt. Från ett svenskt perspektiv kan det verka mycket märkligt.
Det finns såklart flera olika förklaringar till varför stödet från evangelikaler fortfarande är stort. Det handlar för en del om teologiska föreställningar, det som kallas dominionteologin. Den sortens teologi går ut på att kristna ska ha inflytande över sju viktiga områden inom nationen. Regeringsmakten är ett av dem. Det är därför det är viktigt att Trump ställer sig bakom och möjliggör att kristna värderingar har inflytande.
För amerikanska evangelikaler handlar det nu om att expresidenten har gjort det möjligt för högsta domstolen att försvara värderingar som uppfattas vara av strategisk betydelse i den kristna tron. Det handlar såklart för dem om hbtq och abort.
Är inte situationen i Sverige liknande men precis tvärtom?
Det gäller att alla tycker rätt också här på samma områden, men vad man ska tycka att är det motsatta. Att de amerikanska evangelikalerna framstår som obegripliga för oss kanske helt enkelt beror på att de har en helt annan syn på många moralfrågor än svenskar i allmänhet.
Men det är inte bara de som är indragna i kulturkampen, mellan det som kallas ”woke” och konservativa värderingar som röstar på Trump. Det finns också de som uppfattar en betydelsefull ideologisk skillnad mellan Demokraterna och Republikanerna.
Trump uppfattas vara den av kandidaterna som kan garantera att staten inte kommer inskränka individers rättigheter. På många sätt är det märkligt efter som de allra flesta amerikaner, demokrater som republikaner, har en nedärvd antipati mot en stark stat, trots det uppfattas Trump vara den som, delvis orätt, är garanten för en liten stat.
Det vill säga andras rätt till frihet provocerar medan den egna tas som självklar.
— Fredrik Wenell
[ Fredrik Wenell: Gud bevare oss för politisk evangelikalism ]
Följden är att evangelikala republikaner fruktar att en president från Demokraterna kan komma att inskränka civilsamhällets, och därmed kyrkornas, rätt över värderingar genom lagstiftning. Det handlar inte minst om ovanstående frågor som för evangelikalerna blir en andlig fråga när den kombineras med en dominonteologi.
Att Trump blir president är alltså inte en perifer fråga för vita evangelikaler utan en del i en mer omfattande andlig kamp. Det är för dem också ett andligt val.
Det motsägelsefulla är att evangelikaler som är rädda för den starka statens inskränkningar vill lagstifta mot andras friheter. Det är alltså en kamp om vems frihet som ska råda. Det är något av paradoxen med friheten. Det vill säga andras rätt till frihet provocerar medan den egna tas som självklar. Kan det höra ihop med att vi är skapade till Guds avbild och alltid är sammanlänkande med varandra? Vi blir aldrig blir riktigt fria från varandra. Som människor behöver vi lära oss att leva med dem som är annorlunda. Jesus ord om att älska sina fiender är ständigt aktuella.
