Det är nog en och annan partiföreträdare i såväl Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som andas ut och tackar ”sin lyckliga stjärna” för att de i sista stund drog tillbaka sin medverkan på den europeiska Palestinakonferensen i Malmö. Hade de stått kvar vid sin första instinkt – att delta för att visa palestinier sitt odelade stöd – hade de kunnat hamna i samma sits som Jamal El-Haj, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och suppleant i utrikesutskottet.
Eftersom han höll tal på konferensen och hyllade Abu Rashid, konferensens ordförande som enligt flera experter har kopplingar till Hamas, har han nu, efter stark mediekritik, av Lena Hallengren, gruppledare i riksdagen för S, blivit beordrad att ta timeout. Men inte för att El-Haj med glädje ville synas med och hylla personer som har kopplingar till den terrorstämplade organisationen, åtminstone inte enligt Magdalena Andersson (S).
Till skillnad från Dadgostar, Stenevi och Bolund kunde inte hon andas ut i takt med de ångerfulla partisterna som drog tillbaka sin medverkan. I stället fick hon svara på rättmätiga frågor om riksdagsledamöter som inte i tillräcklig stor utsträckning tar avstånd från terrorstämplade antisemitiska organisationer.
Oppositionsledaren sa i SVT:s Agenda (4/6) att anledningen till El-Hajs timeout, denna oftast rätt tandlösa påföljd (Jamal El-Haj uppbär fortsatt sitt riksdagsarvode och skuffas enbart bakåt i leden ett tag – undan den största medieuppmärksamheten), är att El-Haj brutit mot partiets sent påkomna rekommendation att inte gå på konferensen. Någon uteslutning är inte på kartan.
Den förklaringen duger dock inte för judiska ungdomsförbundet som kräver att partiet startar ett uteslutningsärende. Samtidigt får Socialdemokraterna kritik för sin åtgärd och uppmanas be El-Haj om ursäkt. Kritiker förstår inte varför S är så ängsliga. Det är även det en rimlig fråga.
[ Hård kritik mot Palestinakonferens - anklagas för samröre med Hamas ]
Är inte ett socialdemokratiskt deltagande i en konferens likt Palestinakonferensen, tragiskt nog, enbart ett logiskt steg vidare på den väg partiet så tydligt slagit in på?
— Frida Park
Den socialdemokratiska regeringen hade inga problem med att, som första EU-land, erkänna Palestina som stat. Detta utan motkrav att Hamas skulle erkänna Israel som stat. Därefter följde en lång tid av svensk-israeliska diplomatiska relationer lagda djupt ned i frysboxen, med den absoluta bottennoteringen när Sveriges socialdemokratiska utrikesminister, Margot Wallström, portades från Israel för att ha intagit en ensidig hållning i konflikten. Det är egentligen först nu, med en ny borgerlig regering, som ledarsidan skrev om nyligen, som relationen till Mellanösterns enda demokrati börjat tina. Är inte ett socialdemokratiskt deltagande i en konferens likt Palestinakonferensen, tragiskt nog, enbart ett logiskt steg vidare på den väg partiet så tydligt slagit in på?
Med tanke på tidigare vägval och klavertramp, inte minst och oförmågan att städa bort antisemitism ur de egna leden (2019 polisanmäldes SSU i Malmö efter att man i en demonstration skanderat ”krossa sionismen”), hade det varit klädsamt om oppositionsledaren Magdalena Andersson hade kunnat uppvisa en än större tydlighet. I alla fall om Sveriges största parti menar allvar med ”nolltolerans mot antisemitism”.
[ Steven Crosson: SD:s charmoffensiv mot Israel slutade i platt fall ]
